Blogginlägg: Finansdepartementet ser LSS-utredningen som sin

Gunilla Malmborg har den otacksamma uppgiften att leda regeringens LSS-utredning. Hon fick ta över efter att Desirée Pethrus (Kd) avgått, sannolikt efter att kristdemokraterna krävt att hon skulle lämna. Utredningens direktiv går nämligen inte att förena med att återupprätta LSS intentioner, vilket kristdemokraterna säger sig vilja arbeta för.

I Gunilla Malmborg har regeringen hittat den perfekta utredaren: lojal med direktiven och beredd att ta kritiken så att regeringen slipper. När nu förslag avslöjats om försämringar av LSS och framförallt insatsen personlig assistans är det många som riktar sin vrede mot utredningen och utredaren personligen. Men det är verkligen som att skjuta pianisten när pianot är ostämt.

Så här skrev regeringen i direktiven till utredningen när den tillsattes i maj 2016: Förbättringar av de stödinsatser LSS omfattar ”ska finansieras med besparingar inom assistansersättningen”. Utredaren ”ska lämna förslag på hur insatsen (personlig assistans, min anmärkning) kan begränsas när det gäller antalet användare och/eller antal timmar”. Och: ”Med hänsyn till kraftiga kostnadsökningar inom assistansersättningen behöver även ytterligare besparingar göras”.

Det är detta uppdrag som Åsa Regnér har gett utredaren. Men egentligen är det nog finansminister Magdalena Andersson som skrivit direktiven. Det framstår som alltmer klart att finansdepartementet ser LSS-utredningen som sin. Det skulle också vara förklaringen till att regeringens företrädare nästan aldrig talar om rättigheter och jämlikhet i levnadsvillkor när de nämner LSS utan enbart är upptagna av påstått fusk och kostnader.

När så utredaren gör det regeringen har gett henne i uppdrag att göra så tycker man ju att regeringen borde uttrycka sin tacksamhet. Men inte Åsa Regnér. På sin facebooksida skriver Regnér att ”det är en självständig utredare och hennes färdiga förslag kommer först i höst”. Och så låtsas hon som att direktiven inte finns. Läs bara följande stycke, direkt citat från Åsa Regnér:

”LSS-utredningen har i uppdrag att skapa ett bättre system som bidrar till ökad delaktighet för de barn och vuxna som behöver stöd. Vi vill se en bättre och tydligare lagstiftning som ger bättre möjligheter till barn och vuxna med funktionsnedsättning att leva självständiga liv och vara delaktiga i samhällslivet…”.

Maken till hyckleri får man leta efter. Vi har alltså en regering som tillsätter en utredning som har till uppdrag att föreslå besparingar. Utredaren konstaterar – på goda grunder – att bekämpande av fusk aldrig kan leda till särskilt mycket minskade kostnader, helt enkelt eftersom fusket inte är så omfattande som regeringen påstått. Därför föreslår utredaren inskränkningar i rätten att leva ett liv som andra för barn, för gamla, för dem som inte uppnår gränsen 20 timmar så kallade grundläggande behov i veckan. Och assistans för fritidsverksamheter ska begränsas till 15 timmar i veckan.

En rakryggad regering skulle i detta läge berömma sin utredare och tacka för förslagen. Men ministrarna förstår att det inte är i linje med den allmänna opinionen och fegar därför ur. Politik blir sällan mer beklämmande än så här.

Ja, LSS insatser kostar pengar. Insatsen personlig assistans är inte gratis. Men anledningen till att LSS är en rättighetslag är just att de som är rättighetsbärare inom LSS inte skulle behöva vara oroliga för att deras rätt att leva ett självständigt liv användes som konjunkturregulator. Rättigheterna skulle vara garanterade eftersom samhället ansåg att även denna grupp har rätt att leva ett liv som andra.

Min uppfattning är inte att kostnadsökningen varit obefogat hög. Inte heller anser jag att statens kostnader för assistansersättningen är det största problemet med LSS idag. Det största problemet är den förändrade rättstillämpning som olika domar i Högsta förvaltningsdomstolen lett till. Lagen uppfyller inte längre de ursprungliga intentionerna om att säkerställa att de med mest omfattande funktions­nedsättningar ska få nödvändigt stöd för goda levnadsvillkor. Tvärtom har många förlorat sin möjlighet till en rimlig tillvaro när rättigheter dragits in.

Nu ska människor som förlorat sin rätt att leva ett självständigt liv förmås inse att de aldrig kommer att återfå den rätten. Andra som fortfarande har kvar sin assistans ska leva i ovisshet och rädsla för att den trygga tillvaron närsomhelst snabbt kan kastas omkull. Det är vad regeringen har lyckats med.

Protesterna är omfattande mot utredningens förslag. De kommer från aktivister, forskare, politiker, rättighetsbärare, anhöriga och organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter som grund. I nuläget verkar det endast vara socialdemokraterna, moderaterna och miljöpartiet som försvarar att direktiven inte skrivs om. Det innebär att de enda realistiska regeringsbildarna i dagsläget – moderater och socialdemokrater – i praktiken försvarar utredningens inriktning.

Därför bör det viktigaste kravet från alla oss som är rasande över utredarens besparingsförslag vara följande: Skriv om direktiven! Låt inte Stefan Löfven, Gustav Fridolin eller Ulf Kristersson komma undan genom att hänvisa till att utredningen läggs fram först efter valet. Lita inte heller på de partier som idag säger att utredningsförslagen är oacceptabla – efter valet är allt förhandlingsbart.

Jag kan inte komma på att någon regering har genomfört eller diskuterat större försämringar för personer med de mest omfattande funktionsnedsättningarna. Om detta inte var syftet måste direktiven skrivas om. Ställer ni upp på detta, socialdemokrater, moderater och miljöpartister?

Lasse Ohly

 

 

 

Visa alla blogginlägg