Blogginlägg: Ingen ska behöva vara beroende av någon annans välvilja

Kan du tänka tanken att du snart riskerar att bli förbjuden att åka till jobbet, skolan eller träningen? Kan du sätta dig in i hur det skulle kännas att bli fråntagen rätten att spontant bestämma dig för ett biobesök, en fika med kompisar eller ett oannonserat besök hos syrran? Kan du känna den oro och ångest som skulle följa av att allt det som du tagit som självklart plötsligt blir beroende av andras välvilja?

Då kanske du kan börja förstå den desperation, uppgivenhet och ilska som många användare av personlig assistans känner i dagsläget. Flera samverkande krafter har under en längre tid gjort sitt bästa för att rasera den frihetsreform som LSS och personlig assistans var när den beslutades av riksdagen 1994.

Regeringen har gjort sitt bästa för att ifrågasätta legitimiteten i den personliga assistansen genom att sprida myter om överutnyttjande och fusk som inte har någon grund i verkligheten. Och med dessa obekräftade siffror som grund har regeringen tydligt signalerat till beslutsfattare i myndigheter, kommuner och rättsväsende att det överordnade målet med allt som har med LSS att göra är att spara pengar. Behoven av stöd och service har reducerats till en andrahandsfråga som endast nämns pliktskyldigast emellanåt.

Försäkringskassan har å sin sida varit snabb med att fånga upp de politiska signalerna och omvandla dem till ifrågasättande av behoven hos framförallt dem som beviljats insatsen personlig assistans. Bara en bråkdel av ansökningarna om personlig assistans beviljas idag och vid omprövningar har 2000 assistansanvändare förlorat sin rätt till personlig assistans. Försäkringskassan har också använt sig av alla möjligheter att driva fall till nackdel för användarna genom att överklaga alla beslut ända upp till högsta instans, Högsta förvaltningsdomstolen.

Och domstolarna har hakat på genom att tolka lagen från 1994 på nya och högst innovativa sätt. Vad sägs till exempel om att bedöma hjälp med matning som ett grundläggande behov men inte sondmatning? Eller att assistans kan vara berättigad för en aktivitet men inte transporten dit? Högsta förvaltningsdomstolen verkar se som sin uppgift att tolka lagen så snålt det överhuvudtaget är möjligt. Nu har de gått så långt att till och med Försäkringskassan reagerat.

Resultatet har blivit att regeringen har blivit mer än bönhörd. Kostnaderna för statens LSS-insatser minskar. Att det sker på bekostnad av människors frihet och självbestämmande verkar inte bekymra ministrarna.

Därmed har praktiken fjärmat sig från lagens intentioner så att knappt ingenting av den ursprungliga lagens skrivningar uppfylls. Så här stod det till exempel i förarbetena till LSS: ”Det övergripande målet för LSS är att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra i sin ålder, trots funktionshindret. Syftet är alltså att åstadkomma jämlika levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Genom insatserna ska man förebygga och minska följderna av funktionshindret. Insatser ska grundas på behov som den enskilde själv finner angelägna att få tillgodosedda för att kunna leva ett så självständigt och oberoende liv som möjligt, så likt ett liv som andra personer utan funktionshinder i samma ålder.

Tolkningen borde vara självklar. Allt det som hindrar någon från att själv bestämma över sitt liv eller som leder till att en person inte kan leva ett liv som andra strider mot lagstiftningens syfte.

Dessutom strider hela hanteringen mot FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Funktionsrättskonventionen. Som konventionsstat har Sverige åtagit sig att vidta åtgärder för att säkerställa alla människors möjlighet till full delaktighet i samhället. Här ingår rätten att själv få bestämma var och med vem man ska bo och rätten till personligt stöd för att klara av sitt boende och sitt deltagande i samhället. Flera av rättig­heterna ryms inom LSS. Och redan 2014 kritiserade FN Sverige för att tillhandahållande av assistansersättningen begränsats.

För att denna självklara rätt ska vara möjlig att utöva måste politiken återta ansvaret för utvecklingen. Regeringen måste snabbt ta upp diskussioner med de partier i riksdagen som är positiva till att återupprätta LSS intentioner – det handlar i första hand om Liberalerna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. Därefter måste regeringen snarast presentera en plan för en lagändring som omöjliggör sådana tolkningar som Högsta Förvaltningsdomstolen gjort. Sedan måste regeringen tydligt signalera till Försäkringskassan att lagens förarbeten ska tas på allvar och att behoven ska styra. Besparingar ska aldrig göras på ett sätt som inskränker rätten för människor i LSS personkretsar att få stöd och service. Och slutligen bör regeringen snarast skriva om direktiven till LSS-utredningen som idag har som främsta uppgift att lägga förslag som sänker kostnaderna.

För ingen ska förbjuda dig att åka till jobbet, plugget eller träningen. Ingen ska ta ifrån dig rätten att spontant bestämma dig för ett biobesök, en fika med kompisar eller ett oannonserat besök hos syrran. Och det som gäller dig ska också gälla andra, alldeles oavsett funktionsnedsättning.

Visa alla blogginlägg