Ingen människa ska behöva uppleva diskriminering. I Diskrimineringslagen är funktionsnedsättning en av sju diskrimineringsgrunder. Bristande tillgänglighet är en form av diskriminering.

Diskriminering av människor på grund av deras funktionsnedsättning förekommer inom många delar av samhällslivet. Diskrimineringslagen ska skydda mot detta inom bland annat arbetslivet, skolan, hälso- och sjukvården, handeln med varor och tjänster, socialförsäkringen och socialtjänsten.

Sedan 2015 har lagen förstärkts, så att även bristande tillgänglighet räknas som en form av diskriminering. Det innebär att den som inte gör skäliga åtgärder för bättre tillgänglighet kan åtalas. Tyvärr gjordes en del undantag, bland annat att företag med färre än tio anställda inte har skyldighet att göra skäliga åtgärder för tillgänglighet.

Sedan 2017 har kravet på aktiva åtgärder mot diskriminering också skärpts.

Trots lagen, har många människor ett svagt skydd mot diskriminering i Sverige. Det är svårt att hävda sina rättigheter. Inte särskilt många vill eller orkar driva en rättsprocess för att få rätt. De rättsfall som drivs leder sällan till fällande domar. Lagen får därför ingen stor betydelse för samhällsutvecklingen, eftersom många kan strunta i den.

Funktionsrätt Sverige kräver:

  • att den enskildes möjligheter att hävda sitt skydd mot diskriminering förstärks.
  • att undantagen för bristande tillgänglighet i Diskrimineringslagen ska tas bort.

Information på andra webbplatser