Debatt: LSS-utredningens förslag bryter mot FN konventionen

LSS är en oerhört viktig rättighetslag, ändå har det skett en oroande förändring i tillämpningen av LSS – inte minst av insatsen personlig assistans. Därför kräver vi att lagen förtydligas och de viktiga principerna stärks, skriver företrädare för 19 organisationer inom funktionshinderrörelsen.

Vi har följt den pågående LSS-utredningen och har som företrädare för funktionshinderrörelsens fått ta del av dess slutliga förslag, som kommer att presenteras i betänkandet den 10 januari. Tillsammans är vi 19 organisationer som tycker att förslagen hör hemma i papperskorgen. De innebär i våra ögon en fortsatt nedmontering av LSS och därmed ett kliv tillbaka till en tid då personer med omfattande funktionsnedsättning inte hade rätt att bestämma över sina egna liv. Vi stödjer därmed de särskilda yttranden som funktionshinderrörelsens experter har lämnat till utredningen.

LSS är en oerhört viktig rättighetslag. Sedan lagen infördes 1994 har människor med stora funktionsnedsättningar fått möjlighet att styra sin egen vardag och göra sina egna livsval.

Det har inte undgått någon att det under senare år skett en oroande förändring i tillämpningen av LSS, inte minst av insatsen personlig assistans. Tusentals personer och deras anhöriga har enligt Försäkringskassans siffror fått avslag på ansökningar eller fått beviljade insatser indragna. Behovet av en översyn var och är därför stort.

Tyvärr har den statliga LSS-utredningen haft ett alltför starkt fokus på besparingar, trots det glädjande beskedet i våras om att besparingskravet i utredningsdirektiven tagits bort. Problemen med bristande rättssäkerhet i tillämpningen och kvalitetsbrister i flera insatser har också ignorerats. Man har heller inte baserat sina förslag på den forskning som finns kring LSS. I stället föreslås stora förändringar som vi ser kommer att rasera fungerande insatser för väldigt många:

1. Personlig assistans har den stora fördelen att människor med stora behov kan få stöd genom en och samma insats, även när behoven skiftar under dygnet. Dessutom har man själv fått bestämma vem som ska utföra jobbet.  Nu föreslås en schablon för alla med assistansersättning på 15 timmar/vecka utöver tiden för hjälp med grundläggande behov. Risken är stor att många mot sin vilja tvingas flytta från sina hem till särskilt boende.

2. Rätten till assistans för barn under 16 år försvinner och istället föreslås en ny insats som kommunen ska ansvara för. Föräldrarna kommer inte längre att få avgöra vem som ska ta hand om deras barn i sitt eget hem. Risken är att barn inte längre kan växa upp i sin familj.

LÄS MER: Debatt: Sällskap hem betyder inte att du får ligga

3. Endast praktiska hjälpbehov ska berättiga till personlig assistans. Många personer med psykiska funktionsnedsättningar kommer därmed att förlora sin personliga assistans och möjligheten att leva som andra.

4. Insatsen ledsagarservice försvinner för att ersättas av en ny insats, något som innebär inskränkt frihet för många personer.

Sverige har undertecknat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det innebär bland annat att man inte får begränsa redan givna rättigheter, som exempelvis LSS. Utredningsförslagen innebär därmed ett brott mot Sveriges folkrättsliga åtaganden.

För att den nuvarande rättstillämpningen inte skall fortsätta behöver lagen ändras. Om inte kommer bärande funktionshinderspolitiska ambitioner att gå om intet.

Vi kräver därför att lagen förtydligas så att den nuvarande rättstillämpningen inte ska cementeras och de viktiga principerna i LSS stärks. Det måste bli den kommande regeringens första uppgift.

Elisabeth Wallenius, ordförande Funktionsrätt Sverige
Maria Lundqvist-Brömster, ordförande Hjärnkraft
Harald Strand, ordförande FUB, För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning
Veronica Magnusson Hallberg, ordförande Svenska Downföreningen
Ulla Adolfsson, ordförande Autism- & Aspergerförbundet
Ulf Larsson, ordförande Riksförbundet Sällsynta diagnoser
Marina Carlsson, ordförande Personskadeförbundet, RTP
Emily Muthén, Föreningen Grunden, Göteborg
Maria Persdotter, ordförande RBU
Bo Jakobsson, Ordförande Svenska OCD-Förbundet
Malin Kvitvaer, styrelseledamot Lika Unika
Lise Lidbäck, förbundsordförande Neuroförbundet
Amanda Lindberg, ordförande FSDB
Vilhelm Ekensteen, ordförande IfA
Rasmus Isaksson, förbundsordförande DHR
Jessica Smaaland, politisk sekreterare, talesperson STIL
Magnus Andén, ordförande Föreningen JAG
Linus Forsberg, ordförande Unga med synnedsättning, US
Björn Häll Kellerman, förbundsordförande Förbundet Unga Rörelsehindrade

Läs artikeln i Metro