Lönebidrag är en del av Arbetsförmedlingens arbetsmarknadspolitiska program för personer med funktionsnedsättning. Stödet är ett bidrag till arbetsgivarens lönekostnad för den anställde som inte är fullt arbetsför. Bidraget har ett ekonomiskt tak på 16 700 kronor per månad och är tänkt att fasas ut under max 4 år. Det är arbetsgivaren och arbetsförmedlingen som förhandlar om bidragets storlek och utgår då ifrån arbetstagarens oförmåga till arbete. Oförmågan jämförs med en fiktiv norm för att avgöra bidragets storlek.

I praktiken ger lönebidraget möjlighet till arbete för personer som annars skulle vara utan. Arbetsmarknadens parter har däremot ännu inte lyckats att se till att de får samma förutsättningar som andra. Istället skapar lönebidraget fortfarande en inlåsning i systemet för arbetstagarna. De låses in i bidragssystemet utan att fasas ut efter utsatt tid och dessutom hamnar utanför löne- och karriärsutvecklingen. Lönebidraget är det enskilt största arbetsmarknadsstödet till personer med funktionsnedsättning. I nuläget är det ca 60 000 personer som får del av det.

Det är många som får del av lönebidraget som antagligen inte hade haft möjlighet att få en anställning annars. Det är mycket viktigt att lönebidraget fyller den funktionen som inkörsport på arbetsmarknaden. Handikappförbunden anser att utformningen av lönebidragets konstruktion behöver utvecklas och kompletteras för att förbättra möjligheterna till utveckling för den enskilde. Vi ser möjligheten att ett kompletterande system inte bara kan hjälpa personer till arbetsmarknaden, utan även en möjlighet att göra det på ett sätt så att individen stärks och har större möjligheter att ta för sig på arbetsmarknaden när lönebidraget fasats ut. För att nå dit behöver individen ges större inflytande i processen och fokus behöver utgå från den faktiska arbetsförmågan, kapacitet och hur den kan utvecklas. Då kan vi också undvika risken med kategorisering och stigmatisering som följden av bidragsberoendet kan skapa.

Handikappförbunden anser därför att lönebidraget borde utgå ifrån att stärka den enskildes konkurrenskraft för att skapa bättre förutsättningar för den enskilde att ta sig vidare i yrket och på arbetsmarknaden.