Blogginlägg: Det räcker inte med välvilja

Med några veckor kvar till valet genomförde Funktionsrätt Sverige en partianalys. Det ställdes 15 frågor till riksdagspartierna utifrån våra prioriterade områden och gjordes därefter en ranking utifrån partiernas svar. Förutom svaren vägdes även förd politik inom våra frågor samt ett urval av riksdagsdokument, budgetmotioner och valmanifest. Jag kan konstatera att svaren signalerar en vilja att föra en politik som innebär förbättringar för personer som har funktionsnedsättningar. Men samtidigt är det tydligt att frågorna har ett generellt lågt värde i den politiska vardagen. Under mandatperioden har vi mest sett försämringar, framförallt när det gäller LSS. Detta bekräftas också i SVTs granskning av kommunerna, där ett antal kommuner planerar för att bygga nya barnboenden. Bakgrunden är att fler föräldrar till barn med omfattande funktionsnedsättningar inte klarar att ta hand om barnen i hemmet när de inte beviljas personlig assistans. Det är en skrämmande utveckling tillbaka i tiden.

Det är politiskt korrekt och svårt att svara annat än ja på våra frågor när det handlar om att förbättra situationen för personer som har funktionsnedsättning. Men goda avsikter leder inte långt eller ingenstans, det behövs en verklig politisk förändringsvilja och insikt om verkligheten. Funktionshinderpolitik får aldrig reduceras till välvilja och medkänsla. Det handlar om mänskliga rättigheter. Sedan mer än tio år tillbaka är Sverige konventionsland till FN:s konvention om rättigheter för personer som har funktionsnedsättning. Det innebär främst att personerna har samma rätt till möjligheter, delaktighet och självbestämmande som andra. Det innebär också att en nation inte har rätt att dra ner på rättigheter som har uppnåtts. LSS är ett utmärkt exempel på det. Intentionerna med LSS var att personer som har omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar skulle ha rätt att leva ett självständigt liv på egna villkor. Det som skett under de senaste åren där människor förlorat sina insatser och fått avslag på ansökningar, främst på personlig assistans är en klar försämring. Därmed är det ett brott mot Funktionsrättskonventionen.

Intentionen för den nya funktionshinderspolitiken är att ha konventionen som grund. Att det parallellt med detta utvecklingsarbete sker så stora försämringar är oförsvarligt. Det tydliggör att politiken inte är tydligt förankrad i rättighetsperspektivet, utan enögt uppehåller sig vid kostnader.

Svaren på vår enkät visar att det finns en riksdagsmajoritet för att återupprätta intentionerna med LSS. Samtidigt som hälften av partierna; Socialdemokraterna, Centerpartiet, Moderaterna och Miljöpartiet inte är beredda att ge något säkert löfte om att de som fått avslag eller förlorat sina insatser ska få rätt till omprövning. Det är oförståeligt och skamligt att det inte för alla är en självklarhet att återställa de intentioner som är utgångpunkten i lagen. Är partierna överens om att LSS ska återupprättas, måste givetvis de som drabbats av nedskärningarna under de senaste åren också få upprättelse. Här vill vi ha klarare besked.

LSS med alla sina tio insatser är en prioriterad fråga, men det finns fler, som exempelvis fattigdomen!

Inget parti är beredd att ens ge ett löfte om en höjning av garantinivån i sjuk- och aktivitetsersättningen för de som på grund av funktionsnedsättning inte kan arbeta. Drygt 300 000 personer lever idag på denna ersättning som ligger på max 9 590 kr före skatt, i månaden och för de alla flesta är det under hela livet. Även detta är en fråga om mänskliga rättigheter; om rättvisa, jämlikhet och värdighet. Det är tragiskt att inget parti uppfattar denna fattigdom som en tillräckligt angelägen fråga att hantera. I ett av värdens rikaste länder finns en snålhet som leder till att människor som oförskylt och utan möjlighet att påverka sin situation ska leva hela livet i fattigdom. Arbetslinjen i alla ära men alla människor kan inte arbeta.

Det är bara tre partier; Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna som är beredda att tillsätta en utredning för att säkerställa funktionsrätt i lag, på samma sätt som man utrett hur barnets rättigheter i Barnkonventionen ska speglas i lagen. Redan 2014 fick Sverige kritik från FN i denna fråga och kommittén kom med rekommendationer om brister i lagstiftning och uppföljning

Vad än som en händer efter den 9 september så hoppas jag att den välvilja som uttrycks i vår valenkät och i de senaste veckornas utspel inte stannar vid tomma ord utan förverkligas och speglas i budget och lagförslag.

 

Visa alla blogginlägg