Som många andra känner vi besvikelse över regeringens vårbudget, även om vi har förståelse för det svåra ekonomiska läget med inflation och risk för stigande räntor. Vi välkomnar satsningar på hushåll som är särskilt utsatta i den bistra ekonomin, men saknar viktiga förstärkningar inom välfärden. ”Vi vet att personer med funktionsnedsättning och kroniska sjukdomar är de som först drabbas när vården och välfärden brister”, säger Elisabeth Wallenius. ”Det är därför svårt för oss att förstå att regeringen, trots goda statsfinanser, inte stärker upp kommuner och regioner i det här svåra läget.”
Redan förra veckan kommenterade vi de välkomna men tyvärr alltför begränsade satsningarna inom skolan och även satsningar på fler familjehem. När budgeten nu presenterats i sin helhet blir det tydligt att regeringen väljer att spara in på välbehövliga satsningar till kommuner och regioner.
”Vi är nu oroliga över att de oklara beskeden om framtida bidrag till kommuner och regioner redan i närtid kommer att leda till snabba neddragningar inom välfärden, inte minst inom vård och omsorg,” fortsätter Elisabeth Wallenius.
Utgifterna inom utgiftsområde ”Hälsovård, sjukvård och social omsorg” beräknas minska under perioden 2023–2026. Minskningarna förklaras i huvudsak av att delar av statens tillfälliga stöd till äldreomsorgen, som inrättades under pandemin, upphör. Även andra tillfälliga satsningar inom sjukvård och psykisk ohälsa beräknas upphöra under prognosperioden, vilket bidrar till lägre utgifter över tid.
”Att utgifterna minskar är inte detsamma som att behoven av hälso- och sjukvård gör det”, säger Elisabeth Wallenius. ”Tvärtom. Det är oroande att inte resurser tillförs, då vi vet att det exempelvis råder brist på disponibla vårdplatser i minst 18 av 21 regioner och att Sverige sedan tidigare har en vårdskuld.”
I vårbudgeten skjuter regeringen till 300 000 kronor till Karolinska institutet. Tillskotten ska bidra till att fler AT-läkare ska kunna få ut sin legitimation.
”Detta är ett positivt inslag liksom att läkarutbildningen har byggts ut”, kommenterar Elisabeth Wallenius. ”Men det räcker inte. Nationella Vårdkompetensrådet förslag är att staten skjuter till en miljard årligen under fem år enbart för att finansiera den stora läkarbristen. Ingen region når enligt Vårdanalys senaste rapport idag Socialstyrelsens riktvärde om 1 100 listade invånare per fast läkarkontakt som kan bidra till kontinuiteten för patienten.”
I 19 av 21 regioner råder det brist på flertalet av de yrkesgrupper som personer med olika kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar behöver stöd av; sjuksköterskor, psykologer, fysioterapeuter, dietister och arbetsterapeuter inom primärvården når inte upp till behovet. Här måste långsiktighet till för att skapa en utbyggd primärvård, fler vårdplatser och kortare köer till specialistvården.
”Det som nu kan framstå som ett strategiskt val för att inte elda på inflationen kan få oöverskådliga effekter på hälsan för stora grupper i samhället. Om både ekonomin och välfärden vacklar i form av utebliven omsorg och vård, riskerar effekterna att bli mycket stora för personer som lever med funktionsnedsättning och kronisk sjukdom. Det kommer att kosta på både för individen och på sikt även för samhället, det är helt enkelt att betrakta som kortsiktig politik”, avslutar Elisabeth Wallenius.