Blogg: Prioriterade passagerare får gå på planet först

Det kan kännas skönt att inte behöva trängas och vänta i en lång kö. För den som har råd kanske en plats i första klass är reserverad på planet. I det fallet har det ju ingen avgörande betydelse – planet kommer ju fram i samma tid för alla passagerare, ingen kommer före eller senare än någon annan.

Men väntan på vård har en helt annan dimension och betydelse. Då kan det vara en fråga om liv och död, när en kommer fram och får den vårdinsats som en behöver. Förutom att väntan kan vara besvärlig, har tidsperspektivet stor påverkan på prognosen och möjligheten att bli frisk.

I dag är det många som har privata sjukvårdsförsäkringar. Genom DN:s granskning har det visat sig att försäkringen möjliggör förtur till många privata vårdgivare. Det handlar om vårdgivare som har avtal inom den offentliga och skattefinansierade vården och som med det ska följa Hälso- och sjukvårdslagen. Det handlar alltså inte om privata vårdgivare som står utanför systemet.

För vår gemensamma vård och hela vår välfärd behövs ett omtänk i denna fråga. Förtur i vårdkön genom privata försäkringar är bara ett exempel på den process som nu pågår. Välfärden försämras och förändras och det är de som redan har sämst förutsättningar som får det ännu sämre.

Ett annat exempel är socialförsäkringssystemet som syftar till att ge trygghet och ekonomiska förutsättningar att klara livet när du på grund av sjukdom eller funktionsnedsättningar inte har möjlighet till försörjning genom arbete. Under loppet av 10 år har systemet successivt försämrats för dem som behöver det bäst. Allt färre får sina ansökningar om sjuk- och aktivitetsersättningar beviljade och garantinivån på ersättningen för de som blir beviljade ligger under 10 000 kr i månaden. Sverige är i dag det land i Europa där tröskeln är högst för att kvala in och få sina rättigheter tillgodosedda.

Men det är inte den gemensamma självbilden. Jag vet inte om det är så att vi inte vill se eller inte förstår att vårt system inte bara naggats lite i kanten utan faktiskt håller på att falla i bitar.

Nu är det snart jul och nyår och jag önskar mig både snö, frost och kyla, men bara utomhus.

Men låt inte kylan tränga in i vårt samhälle och stanna kvar i de beslut och regelverk som gäller vår gemensamma välfärd. Jag önskar en annan riktning under 2020 som återuppbygger och stärker vårt land. Ett land som inte delar upp människor i olika grupper – de som har sjukdom och/eller funktionsnedsättning i en grupp, de som är friska och har kapacitet i en annan, de som inte har sitt ursprung här i en tredje grupp och så vidare.

God Jul och Gott nytt År

önskar Lisa

Visa alla blogginlägg