Lisas blogg: Detta besynnerliga år går mot sitt slut

För ett år sedan hörde vi om hur Kina stängde ned samhället och diskuterade om det skulle gå att fira det Kinesiska nyåret. Det kändes som så ofta, som något som pågick långt bort och som vi skulle förskonas ifrån. Viruset kommer nog inte hit och om det värsta händer, blir det nog inte så omfattande. Så tänkte jag och säkert många med mig. Men oj så fel vi fick! Nu är det vi som funderar över hur vi ska fira jul och nyår.

Pandemin är på riktigt och snart har det varit vår verklighet under ett helt år. Nu pågår diskussioner om vad som borde ha gjorts från början och vad som bör göras nu. Vi är antingen för eller emot munskydd men de allra flesta av oss accepterar gällande rekommendationer.

Jag blir både ledsen och trött på att så många förfasar sig över allt som har gått fel. Som vill ställa personer till svars för nuvarande situation och utrycker sig tvärsäkert om det egna receptet på åtgärder. Ingen kunde förutse hur pandemin skulle utvecklas och det är inte över än.

Oavsett om Sveriges strategi varit rätt eller fel, så har pandemin påvisat sprickor i systemet som fanns sen tidigare. Vi visste redan att omvårdnaden och stödet för äldre var undermålig och hade brister, detsamma gäller rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Förändringar i beviljandet av LSS har blottlagt det godtyckliga i detta, när insatser dras ner eller tas bort utan att personens förutsättningar har ändrats. Eller att nyansökningar inte beviljas. Ett annat exempel är den förödande reformeringen av vårdbidrag och handikappersättning till omvårdnads- och merkostnadsersättning. En förändring som inte skulle leda till försämringar men i båda fallen har människor förlorat ersättningar. Personer som är i behov av hjälpmedel får allt oftare betala, köpa eller hyra sina hjälpmedel. Ibland med motiveringen att det handlar om produkter som används av alla. Det betyder inte att ”alla” har ett behov av produkten. Tillämpningen av sjukförsäkringssystemet har också skärpts och blivit alltmer hårdhänt. Alltfler personer som på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom inte kan arbeta har utförsäkrats och nekas sjuk- eller aktivitetsersättningen. Listan är lång, det här är bara några exempel.

Men vad händer, hur blir omstarten efter pandemin? Kommer personer med funktionsnedsättning och deras behov att prioriteras? Utifrån FN:s funktionsrättskonvention och Agenda 2030 bör det bli så. Men sannolikt inte utan hårt arbete. Vår uppgift är viktigare än någonsin – vi måste hålla i och hålla ut och påminna om vad som har utlovats.

Min nyårsönskan är ändå att vi under 2021 kommer att se en positiv utveckling. Att det finns en vilja bakom löften och ord. Sen önskar jag förstås att pandemin klingar av och att den sociala distansen blir ett minne blott.

God Jul och Gott Nytt År

Lisa

 

 

Visa alla blogginlägg