Lisas blogg: Vård i Sverige utifrån behov, en mänsklig rättighet.

Vården har länge varit ett hett och omdiskuterat ämne både i svensk politik och i diskussionen mellan människor i alla sammanhang. Frågan berör oss alla och är en viktigt grund för vår trygghet.

Men frågan är vad vården ska uppnå och om det är möjligt att uppnå en generell och verklig nöjdhet. Är det inte så att vi alla kräver eller i alla fall önskar snabb och effektiv vård så snart vi själva eller någon i vår omgivning upplever behov av vård och då oavsett svårighetsgrad? Är det möjligt att tillgodose det behovet? Om svaret är nej är följdfrågan vad är det som ska tillgodoses och för vem?

Vårddiskussionen handlar nästa uteslutande om hur Sverige ska lösa den akuta vården och korta vårdköerna. Samt att ge en behandling som resulterar i en frisk patient som går tillbaka till sina tidigare aktiviteter. Mindre om den vård som inte botar, men som i sin bästa form lindrar och ger patienten optimal hälsa. Vård för människor som behöver vård till följd av ett medfött eller i livet förvärvat tillstånd, som inte är botbart utan är och förblir en följeslagare livet ut.

Svensk sjukvård är god och har stor nöjdhet hos de flesta patienter som botas eller får en behandling som upplevs ha god effekt. Men för de grupper som är i behov av ett gott vårdomhändertagande under lång tid, kanske under större delen av livet är nöjdheten betydlig lägre och innehåller både förtvivlan och uppgivenhet.

När vårdkrisen debatteras i media handlar det framförallt om personalbrist, långa köer för olika ingrepp och mera sällan om bristande kvalitet. Det handlar heller inte om att vissa vårdområden har lägre status och att det till dessa är ännu svårare att rekrytera och behålla kompetent personal. I många fall är det just den vården som försörjer de grupper som har stora och långvariga vårdbehov, som äldrevård, psykiatri, habilitering och rehabilitering. Jag anser att de politiker och beslutsfattare som har ansvaret att styra vården också har ansvaret att lyssna noga på de röster som inte är så höga.

Utifrån mitt perspektiv borde jämlik vård utgå ifrån att tillgodose de vårdbehov som finns. Jämförelser borde utgå inte bara från regionala skillnader, minst lika viktigt är att titta på hur det skiljer sig mellan olika diagnoser och patientgrupper när det gäller tillgång till adekvat vård och behandling. Detta perspektiv lyfte jag på mötet med regeringens patientråd idag.

Jag har stora förhoppningar om att Anna Nergårdhs fortsatta utredningsarbete inom God och nära vård kommer att ge förslag som gynnar den förändring som jag och många med mig vill se.

Det är också glädjande att Socialminister Lena Hallengren nu har inrättat ett patientråd och att flera av ledamöterna har erfarenhet av kroniska tillstånd. Dessutom är vi flera som företräder patienter och personer med funktionsnedsättningar som också finns med på Dagens Medicins maktlista 2019. Tillsammans bör vi kunna använda den makten och bidra till en mera jämlik vård utifrån diagnos och funktionsnedsättning.

Det är en mänsklig rättighet att få tillgång till och uppnå optimal hälsa. Men för det, krävs flera förutsättningar där god och adekvat vård kanske är den viktigaste och mest grundläggande. Utan den komponenten är risken uppenbar att andra förutsättningar också försvagas – som möjligheten att försörja sig och ha ett arbete, eller att klara sin utbildning och ha tillgång till en meningsfull fritid. Allt det där som möjliggör ett bra liv.

Ett bra liv förutsätter också avkoppling och fin ledighet.

Önskar er alla en fin sommar!

Visa alla blogginlägg