Debatt: Ändrade kursplaner räcker inte

Funktionsrätt Sverige välkomnar Skolverkets förslag till förändrade kurs- och ämnesplaner som presenterades den 25 september. Tyvärr adresserar de aktuella förslagen endast en del av problematiken i skolan. Idag skriver vi debatt på altinget.se om behovet av nytänk i skolan.

Lärmiljön fungerar inte 
Vi har länge poängterat vikten av att förändra hela lärmiljön – det vill säga de fysiska, sociala och pedagogiska aspekterna i skolan – så att en större andel av eleverna får sina behov tillgodosedda i ett sammanhållet skolsystem.

Skolan fungerar inte i dag. Många elever går ut grundskolan utan fullständiga betyg. Enligt Skolverkets statistik saknade 15,6 procent av de elever som gick ut nionde klass våren 2018 behörighet till gymnasiet.

Allt fler elever förmår inte gå till skolan alls därför att lärmiljön inte fungerar. Många av dessa elever har en diagnostiserad eller icke-diagnostiserad funktionsnedsättning.

Fler insatser behövs
Mängder av rapporter signalerar att barns behov inte tillgodoses. På sikt skapar detta kunskapsklyftor och ett socialt utanförskap som leder till stora samhällsproblem. Svaret på detta stavas inte förändrade kunskapskrav, även om dessa utgör ett viktigt steg på vägen. Nej, här krävs även andra insatser som regeringen måste initiera.

Utgå från elevens behov
Skolans själva utgångspunkt måste vara att se till att lärmiljön fungerar för alla elever. Enligt FN:s funktionsrättskonvention ska skolan utformas universellt.

Universell design för lärande (UDL) handlar om att systematiskt stötta mångfald i skolan. Målet är att skapa lärsituationer som utgår från varje elevs behov, men också att förutse och förebygga tänkbara hinder. En sådan lärmiljö minskar dessutom behovet av extra anpassningar och särskilt stöd.

Flexibel pedagogik 
Lärare och rektorer behöver adekvata kunskaper om vilka konsekvenser olika funktionsnedsättningar medför i skolans verksamhet. Här har åtgärder tagits för att införa inslag om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på lärarutbildningen. Det är mycket bra, men vi vill också se en bredare ansats.

Barn är i första hand individer, och skolan måste kunna känna igen olika behov hos elever och hur dessa kan mötas med specialpedagogisk kunskap och flexibel pedagogik.

Kunskap om olika metoder
Vi vill se en inkluderande skola, som kan möta behoven hos den stora mångfalden av elever. Och inkludering innebär inte att alla elever ska sitta i samma klassrum under hela skoldagen, utan tvärtom att skolan erbjuder en flexibel lärmiljö.

I en inkluderande skola finns utrymme och möjlighet för undervisning i helklass och i mindre grupp – för enskildhet och gemenskap. Där finns kunskap om barns olika behov, om specialpedagogiska redskap och metoder. Där används flexibla bedömningsmetoder och kriterier. Där lär sig eleverna att människor är olika och att det är berikande.

Rätten till skolgång 
Sedan är vi de första att poängtera att för vissa barn är mindre undervisningsgrupper och specifik pedagogik den absolut bästa lösningen. Men de allra flesta barn skulle, om inkluderingstanken förverkligades, kunna gå i ett sammanhållande skolsystem.

Rätten till inkluderande utbildning och en fungerande skolgång för elever med funktionsnedsättning måste säkerställas. Då räcker det inte med ny fernissa på gamla kurs- och ämnesplaner.

Elisabeth Wallenius, ordförande Funktionsrätt Sverige

Artikeln på altinget.se