Inför Funktionsrättsdagen den 3 december följer vi upp vår rapport ”Respekt för rättigheter” för tredje gången. Det sker i skuggan av en världsomspännande pandemi som är inne på sitt tredje år. Dessutom påverkas vi alla av det ryska anfallskriget mot Ukraina med människor på flykt, en rusande inflation och med konsekvenser för hela Europas energiförsörjning. Risken att människor med funktionsnedsättning särskilt drabbas i denna svåra tid är överhängande.
Inga avgörande förbättringar
Sammantaget ser vi i 2022 års uppföljning inte några avgörande förbättringar inom de områden som berör personer med funktionsnedsättning. Men det finns några ljuspunkter:
- En höjning av garantinivån inom sjuk- och aktivitetsersättning har genomförts och funkisskatten har tagits bort.
- Socialstyrelsen har tagit fram nationella riktlinjer för vård och stöd vid adhd och autism.
- En utredning ska ta fram underlag för insamling av data om skolgången för barn och elever med funktionsnedsättning.
- Rätten till assistans har stärkts genom två lagändringar.
- Satsningar görs på jämlik och tillgänglig vård och på barn och ungas psykiska hälsa.
Samtidigt visar vår uppföljning en oroande tillbakagång på vissa områden, något som inte är förenligt med principerna i funktionsrättskonventionen. Vi ser exempelvis försämringar när det gäller rättigheter för flyktingar med funktionsnedsättning.
Det svenska flyktingmottagande för de som flyr kriget i Ukraina hanterades snabbt i enlighet med det europeiska massflyktingsdirektivet. Situationen har dock blottat bristerna i mottagandet för flyktingar med funktionsnedsättningar.
Deras behov fångas inte alltid upp och i regelverket ingår inte viktiga insatser för etablering, som Svenska för invandrare, SFI, hjälpmedel, habilitering eller LSS. Vi menar att Sverige kan bättre. Vi borde kunna uppfylla behoven och rättigheterna även hos de som har medicinska behov eller behov av olika stödinsatser. Därför behöver funktionsrättsperspektivet i flyktingmottagandet synliggöras.
Stöd till anhöriga försämras
Vi ser också gradvisa försämringar av stödet till anhöriga till barn med funktionsnedsättning, bland annat en urholkning av omvårdnadsbidraget. Ett tredje område är ett fortsatt eftersatt stöd till personer med funktionsnedsättning att komma ut på arbetsmarknaden. Det senare är obegripligt mot bakgrund av bristen på arbetskraft inom flera sektorer och det fokus på arbetslinjen som tydligt signaleras från den nya regeringen.
En rad förslag i det så kallade Tidöavtalet som de fyra partierna i regeringsunderlaget enats om , samt delar av regeringens budgetförslag, ger oss en föraning om att fler försämringar på rättighetsområdet är att vänta. Att utvecklingen riskerar att gå åt fel håll och att fler inskränkningar av rättigheter genomförs är något som allvarligt oroar oss.
Funktionsrättsperspektivet ska integreras
Sedan drygt ett år tillbaka har Sverige haft en strategi på plats för systematisk uppföljning av det funktionshinderpolitiska målet. Många myndigheter har börjat arbeta för att förbättra sitt arbete, vilket är glädjande, men arbetet på nationell nivå måste växla upp. Det är positivt att man i regeringsförklaringen anger att funktionsrättsperspektivet ska integreras i fler politik- och samhällsområden. Vi ser nu fram emot att detta förverkligas så att frågorna integreras i ett bredare perspektiv inom regeringskansliet och kopplas till det departement som ansvarar för det nationella arbetet med mänskliga rättigheter.
Vid nästa årsuppföljning av vår rapport hoppas vi kunna redovisa fler förbättringar och ingen tillbakagång i funktionsrätten. Men det beror på er politiker och beslutsfattare. De försämringar vi nämner måste åtgärdas, där det står stilla måste initiativ tas och på de områden där det går framåt måste utvecklingen fortsätta. Vår uppmaning till er är att redan från början tänka in ett funktionsrättsperspektiv i varje motion, förslag, direktiv och beslut. På så sätt blir samhället bättre för alla.