Regeringen har aviserat att ett institut för mänskliga rättigheter ska inrättas som en ny myndighet nästa år. Nyligen beslutades om propositionen och frågan hamnar nu på riksdagens bord. Vi vädjar till riksdagspartierna: gör inte partipolitik av mänskliga rättigheter. Rösta igenom ett efterlängtat MR-institut, skriver 20 organisationer.
Svenska regeringar har under mer än tio år fått kritik från FN för att Sverige, till skillnad från våra nordiska grannar och många andra länder, saknar en oberoende nationell institution för mänskliga rättigheter. Frågan har utretts i över femton år. 2015 lovade den dåvarande regeringen att inrätta en sådan institution, men ärendet har sedan dess skickats fram och tillbaka mellan riksdag och regeringskansli.
Ett efterfrågat beslut
Vi välkomnar beslutet om att ett institut ska finnas på plats i början på nästa år. Detta är något civilsamhället efterfrågat länge och som Sverige i internationella granskningar vid flera tillfällen fått rekommendationer om att inrätta. Rekommendationerna har accepterats av både nuvarande och tidigare regeringar.
Vi är förvissade om att institutets arbete kan medföra ett starkare skydd för enskilda människors rättigheter i Sverige, baserat på grundlagarna och Sveriges åtaganden enligt internationella konventioner. Men det förutsätter att institutet är en pålitlig och kraftfull aktör som regeringen lyssnar på. Institutionen behöver ges arbetsro och tillräckliga resurser.
En oberoende ställning krävs
För att ett nationellt institut av detta slag ska leva upp till FN-systemets krav behöver det vara mer oberoende gentemot regeringen än en vanlig svensk myndighet. Därför behöver en ny myndighet inrättas, institutet kan inte placeras vid en redan existerande. Regeringen har föreslagit en modell som säkerställer stark självständighet för institutet och dess ledning.
En oberoende ställning är avgörande inte bara för att uppfylla FN-kraven, utan också för att institutet ska kunna arbeta långsiktigt och vara en trovärdig röst.
I tider när mänskliga rättigheter mer och mer ifrågasätts av regeringar och politiker runt om i världen är det viktigt med oberoende institutioner och grundlagar som kan garantera att mänskliga rättigheter gäller alla. Vi är övertygade om att ett nytt institut kommer att komplettera, snarare än konkurrera med, befintliga myndigheter. Det skapar en ny möjlighet till en strukturerad och långsiktig samverkan med olika samhällsaktörer som civilsamhälle, akademi och rättsväsende om mänskliga rättigheter.
Institutets bidrag
En oberoende ställning är avgörande inte bara för att uppfylla FN-kraven, utan också för att institutet ska kunna arbeta långsiktigt och vara en trovärdig röst.
Den verkliga vinsten med ett institut är att det kan bidra till en bättre tillvaro för enskilda människor och ökad respekt för fri- och rättigheter i samhället för alla människor. På samma sätt som jämställdhet i dag är en självklar parameter i utvärderingen av skolors, företags eller myndigheters mål och verksamhet, kan mänskliga rättigheter i bredare bemärkelse bli det i framtiden.
Institutet kan ta ett helhetsgrepp om de mänskliga rättigheterna och stötta myndigheter eller företag, att förtydliga målsättningar och konkretisera vad dessa rättigheter innebär i praktiken, i alla delar av den offentliga verksamheten.
Inget parti i Sveriges riksdag är emot en ökad respekt för mänskliga rättigheter i andra länder. Vi i civilsamhällets organisationer vädjar därför: Låt detta gälla även för Sverige och stå enade så att ett nytt institut för mänskliga rättigheter kommer på plats i början av nästa år.
Anna Johansson, Tf Generalsekreterare, Amnesty International i Sverige
Anders Pettersson, Executive director, Civil Rights Defenders
Beatrice Högå, Verksamhetschef, Agera Värmland
Åsa Strahlemo, Förbundsordförande, DHR
Olivia Novotny Bill, Verksamhetsledare, Antidiskrimineringsbyrån Uppsala (ADU)
Hanna Knutsson, Verksamhetsansvarig, Diskrimineringsbyrån Humanitas
Annika Heikkinen, Verksamhetsutvecklare, Antidiskrimineringsbyrån Stockholm Norr
Johan Alexander Lindman, Verksamhetsledare och jurist, Diskrimineringsbyrån Gävleborg
Annelie Börjesson, Ordförande, Svenska FN-förbundet
Elisabeth Wallenius, Ordförande, Funktionsrätt Sverige
Ulrika Strand, Generalsekreterare, Fonden för mänskliga rättigheter
Christina Heilborn, Förbundsordförande, Riksförbundet FUB
Måns Molander, Sverigechef, Human Rights Watch
Jamie Bolling, Director, Independent Living Institute
Morten Kjaerum, Direktör, Raoul Wallenberg Institutet
Ingela Holmertz, Generalsekreterare, RFSU
Ulrika Wiborgh, Verksamhetsledare, Sensus och rättighetscentrum Dalarna
Stina Carlsson, Verksamhetsutvecklare och jurist, Rättighetscentrum Norrbotten
Jenny Saba Persson, Verksamhetsledare, Rättighetscentrum Västerbotten
Sandra Isaksson, Ordförande, Byrån mot diskriminering i Östergötland