Dödsmaskiner på våra vägar!

Kalla Fakta granskade i sitt program den 20 oktober hur rättsväsendet väljer att titta åt ett annat håll när det gäller personer som upprepade gånger kör rattfulla och därmed riskerar andra människors liv.

Enligt Trafikverkets beräkningar är var 500:e förare på vägarna i Sverige påverkad av alkohol. Förra året anmäldes 26 200 rattfylleribrott, varav 12 500 gällde rattfylleri under påverkan av narkotika. Det osannolika antalet 2 761 fall med rattfylla (både alkohol- och droger) slapp åtal under samma tid därför att åklagare valt att lägga ned åtalet.

Många av de personer som gör sig skyldiga till rattfylleribrott är återfallsförbrytare och har en lång rad fall av både alkohol- och drogrelaterad rattfylla på sitt samvete och i belastningsregistret.

Trots detta väljer åklagarna alltså regelmässigt att lägga ned åtal. Hur kan man acceptera en hantering som i princip legitimerar rattfylla? Många av utredningarna läggs ner därför att missbrukarna åker fast så ofta att ett rattfylleribrott mer eller mindre inte påverkar straffet. Man talar om att människor blir straffimmuna. Tyvärr är inte de som råkar befinna sig på fel plats, vid fel tillfälle skadeimmuna.

Priset som allmänheten får betala för missbrukarnas bristande omdöme och rättsväsendets hantering är skyhögt.

Förra året omkom 67 personer i en alkohol- och drogrelaterad vägtrafikolycka i Sverige. Enligt Systembolagets informationstjänst IQ skadas varje år mer än 1 000 människor svårt i alkohol- och drogrelaterade trafikolyckor. Många av de personer som skadas är medlemmar i Handikappförbundens medlemsförbund och är så allvarligt skadade att deras och deras familjers liv förändrats i grunden.

Ett annat problem är att personer som gjort sig skyldiga till rattfylla, och därmed åsamkat andra människor allvarliga skador, inte frihetsberövas i väntan på rättegång. Trots att åklagarna har rätt att frihetsberöva personer, om det finns anledning att misstänka att brottet upprepas. När det gäller upprepad rattfylla borde denna misstanke vara bekräftad.  I programmet får vi se flera exempel där personen i fråga bara timmar efter att brottet begåtts, är ute på vägen igen med alkohol och droger i kroppen. Som en polis väljer att formulera det ”Det är dödsmaskiner, som gång på gång släpps ut på vägarna igen”. Och detta sker med åklagarmyndighetens goda minne.

Den som blir påkörd av en rattfull person får däremot många gånger ett livstidsstraff. Vid olyckor som innefattar vårdslös körning i hög hastighet blir personskadorna omfattande – inte sällan med livslånga och svåra funktionsnedsättningar till följd, medan förövaren går fri och kan ge sig ut och skada någon annan nästa dag.

Handikappförbunden och Personskadeförbundet RTP vill med all tydlighet protestera mot hur rättsväsendet och framförallt åklagarna hanterar rattfylleri. Den som inte klarar av att avstå från alkohol och droger vid bilkörning ska dömas och direkt få vård och behandling. Den som på grund av rattfylla skadat andra människor ska givetvis frihetsberövas fram till rättegången och sedan få vård och behandling.

Att oskyldiga människor riskerar att drabbas av andras missbruk och bristande omdöme, och av rättsväsendets nonchalans på detta sätt är oacceptabelt!

Stig Nyman, ordförande Handikappförbunden

Pelle Kölhed, förbundsordförande Personskadeförbundet RTP

Publicerad i Dagens Samhälle