På grund av den politiska turbulensen i samband med budgetförhandlingarna ställde Alice Bah Kuhnke, Kultur- och demokratiminister tyvärr in sitt planerade inledningstal.
Ingrid Burman inledde dagen på temat Mänskliga rättigheter, då hon bland annat poängterade att även om Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar trädde i kraft 2009 överensstämmer verkligheten fortfarande inte med konventionstexten.
”För människor med funktionsnedsättning runt om i världen är de mänskliga rättigheterna inte fullt tillgodosedda. Inte heller i Sverige, något som också uppmärksammats av FNs övervakningskommitté som i våras lämnade sina rekommendationer om vad Sverige bör göra för att uppfylla konventionen.”, sade Ingrid Burman.
ElseMarie Brisenhorn, Myndigheten för delaktighet, berättade om myndighetens uppdrag att verka för att funktionshinderspolitiken, som bygger på Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska få genomslag i hela samhället.
Politisk delaktighet
Eftermiddagen bjöd på flera intressanta panelsamtal på olika teman. I den första panelen som behandlade frågan om hur den politiska delaktigheten kan öka deltog Daniel Lindvall, Demokratiutredningen, Lena Ringstedt, ordförande i HSO Stockholms län och Jonas Franksson, STIL. Samtalet landade i ett samförstånd om betydelsen av både fysisk och annan tillgänglighet som förutsättningar för politiska delaktighet.
Daniel Lindvall gav en dyster bild av valdeltagandet för personer med funktionsnedsättningar, som är avsevärt lägre i jämförelse med andra grupper.
”Det är flera faktorer som påverkar om man väljer att rösta. Tillgänglighet är viktigt, men också om man upplever valet som relevant. Det behövs fler folkvalda som själva har ett funktionshindersperspektiv.”, sade han.
Lena Ringstedt höll med om vikten av att personer med funktionsnedsättningar själva är aktiva inom politiken. Hon menade vidare att en bredare kunskap om funktionsnedsättningar i samhället behövs för förståelsen av behov och situation. Jonas Frankson menade att det inte är den demokratiska ordningen som är det största problemet, utan istället svårigheten att styra över sitt eget liv, bland annat på grund av inskränkningar i rätten till assistans.
Praxis för bristande tillgänglighet
Under nästa panelsamtal diskuterades tre tänkbara fall, som exempel på hur praxis kan bildas när bristande tillgänglighet blir en form av diskriminering. Anne Hornseth, jurist på Diskrimineringsombudsmannen inledde med en beskrivning av vad bristande tillgänglighet kan innebära och vad som kan tolkas vara skäliga tillgänglighetsåtgärder. I panelen satt Annika Jyrwall Åkerberg, MR-jurist, Anne Hornseth DO, Andreas Pettersson, Umeå universitet, Kerstin Burman, jurist på LO-TCO rättsskydd och Hans von Axelson, utredare på MFD. AnnaNorrman, jurist på Attention var moderator.
De tre fall som diskuterades representerade tre olika former av bristande tillgänglighet; bristande fysisk tillgänglighet i skollokaler, bristande anpassning av internettjänster som att boka tid på vårdcentral, beställa recept och använda bank-id samt ett exempel med personer med autism, som inte kan tillgodogöra sig möten med olika samhällsinstanser på grund av icke-anpassad information, en rörig miljö och mötestider som inte fungerar.
Sammanfattningsvis var panelen överens om att bristande fysisk tillgänglighet i dagsläget är den som är lättast att påvisa, medan bristande tillgänglighet gällande information eller bemötande från exempelvis socialtjänstens sida är svårare att påvisa, mycket beroende på attityder och okunskap kring funktionsnedsättningar.
Kerstin Burman, som också engagerat sig i frågan när det gäller diskriminering inom HBTQ-området menade att föreningslivet har en viktig roll.
”Samla på er erfarenheter och strategiskt viktiga fall och agera.”, sade hon.
Framsteg och framtidens frågor
Den sista punkten på programmet var ett samtal om de viktigaste framtidsfrågorna för funktionshindersrörelsen mellan Ingrid Burman, Jonas Franksson och Thomas Hammarberg. En av de viktigaste övergripande framtidsfrågorna är att Konventionen för rättigheter för personer med funktionsnedsättningar precis som Barnkonventionen ska göras till svensk lag.
”Vi ska ta konventionen på mycket stort allvar. Den är en stor framgång för området och följer det som alltid varit funktionshinderrörelsens anda”, sade Thomas Hammarberg.
Jonas Frankson menar att funktionshindersrörelsen borde drivas mer som en modern medborgarrättsrörelse med ett helhetsperspektiv.
”I en sådan rörelse identifierar och enas man kring både problem och lösningar, man fastnar inte i detaljer utan ser till helheten och man söker samförstånd.”, sade han.
Ingrid Burman avslutade och sammanfattade dagen med några tankar kring juridikens och politiken gemensamma betydelse funktionshindersfrågorna.
”Vi ska använda politiken för att göra ny juridik och även använda juridiken för att hitta nya politiska lösningar. Vi står alla bakom konventionen men det finns flera utmaningar; Vi vill ha generella lösningar och inte särlösningar och staten måste ta sitt ansvar för att konventionens rättigheter respekteras och genomförs på den kommunala nivån. Dessutom finns det en eftersläpning när det gäller attityder, som bland annat speglas i att utförare av varor-och tjänster undantas från tillgänglighetskraven. Vi ska ha konventionens alla rättigheter.”