Gymnasieutbildning är i princip en förutsättning för att komma in på arbetsmarknaden. Enligt skollagen ska Gymnasieskolan ge en god grund för yrkesverksamhet och fortsatta studier samt för personlig utveckling och ett aktivt deltagande i samhällslivet.

Många elever med funktionsnedsättning når inte behörighet till gymnasiet från grundskolan eller fullföljer där inte sin utbildning. Grundorsaken återfinns ofta i redan grundskolan. Här har dåliga lärmiljöer och brister i stödet till elever gett förutsättningarna.

Elever som saknar behörighet för gymnasieskolans nationella program kan gå på introduktionsprogram för att där kunna stärka sin behörighet. En vanlig lösning för många elever med funktionsnedsättning. Men även introduktionsprogrammet blir ofta en återvändsgränd.

Vi ser i dag stora brister vid elevens övergång från grundskolan till gymnasiet. Det saknas systematisk överlämning av information om anpassningar och särskilt stöd för att det ska kunna finnas på plats redan vid skolstarten. God kontinuitet i stödet är en förutsättning för att lyckas i sitt skolarbete. Ansvaret hamnar ofta på eleven eller hens föräldrar att lyfta frågan på den nya skolan.

Enligt skollagen ska elever som till följd av funktionsnedsättning har svårt att uppfylla de olika kunskapskrav som finns ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser. I praktiken fungerar detta dåligt i gymnasiet och ofta saknas ett systematiskt förebyggande kvalitetsarbete.

Funktionsrätt Sverige kräver:

• att staten skärper kraven på hur övergången mellan grundskolan och gymnasiet ska gå till så att kontinuiteten i elevens anpassningar och stöd säkras.
• att kraven på skolornas förebyggande tillgänglighetsarbete genom det systematiska kvalitetsarbetet stärks i lagstiftningen
• att tillgången till elevhälsan som central aktör i arbetet med att nå tillgängliga lärmiljöer säkras över hela landet och att den professionella kompetensen breddas och stärks.