Kontakta
Mikael Klein, intressepolitisk chef
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, infördes 1994 och har inneburit en frihetsreform för många. Rättstillämpningen av LSS har under åren urholkat delar av de stöd som lagen var tänkt att ge.
LSS infördes som en utveckling av den tidigare Omsorgslagen och gav personer med omfattande funktionsnedsättningar möjlighet att få personlig assistans. Bärande principer i lagen är att säkerställa den enskildes självbestämmande och möjligheter att leva som andra.
Genom en förändrad rättstillämpning och en restriktivare bedömning har de rättigheter och möjligheter som LSS från början gav, blivit inskränkta för många.
LSS är en rättighetslag. Den som har en sådan funktionsnedsättning eller sådana behov som gör att man tillhör någon av LSS tre personkretsar, har rätt till insatser enligt lagen. Det finns tio olika insatser som kan ges och ska anpassas efter den enskilde individens behov. De flesta av de tio insatserna är det kommunerna som är skyldiga att ge. Den som har behov av omfattande personlig assistans kan få det genom Försäkringskassan.
Regeringen tillsatte 2016 en ny statlig översyn av LSS. I direktiven fokuseras mycket på att bromsa kostnadsutvecklingen för den statliga assistansen.
Funktionsrättskonventionen fastställer i artikel 20 rätten till personlig rörlighet: Konventionsstaterna ska vidta effektiva åtgärder för att säkerställa personlig rörlighet med största möjliga oberoende för personer med funktionsnedsättning, bl.a. genom att
Kontakta
Mikael Klein, intressepolitisk chef