Ingen människa ska behöva uppleva diskriminering. I Diskrimineringslagen är funktionsnedsättning en av sju diskrimineringsgrunder. Bristande tillgänglighet är en form av diskriminering.

Diskriminering av människor på grund av deras funktionsnedsättning förekommer inom många delar av samhällslivet. Diskrimineringslagen ska skydda mot detta inom bland annat arbetslivet, skolan, hälso- och sjukvården, handeln med varor och tjänster, socialförsäkringen och socialtjänsten.

Efter decennier av kamp infördes bristande tillgänglighet som en form av diskriminering i lagen 2015. Men det finns flera undantag och en begränsning som hänvisar till ”krav på tillgänglighet i lag och annan författning”. FN uppmanade Sverige 2014 att ändra lagen så att skäliga anpassningsåtgärder förtydligas och gäller utan undantag.

Kravet på aktiva åtgärder mot diskriminering skärptes 2017 och omfattar bristande tillgänglighet, men det är oklart hur kravet ska tillämpas och följas upp.

Sammantaget behöver skyddet mot diskriminering förstärkas på flera sätt. Förutom lagstiftning handlar det om effektiva rättsmedel och tillgång till rättsväsendet. Det är svårt att hävda sina rättigheter. Det kostar att driva en rättsprocess för att få rätt. Det är få fällande domar och de avskräcker inte från diskriminering.

Funktionsrätt Sverige kräver att:

  • den enskildes möjligheter att hävda sitt skydd mot diskriminering förstärks.
  • skyddet mot diskriminering stärks både i grundlag och diskrimineringslag, även när det gäller undantag om bristande tillgänglighet.
  • översyn av lagstiftning utgår från FN:s allmänna kommentar 6 som handlar om inkluderande jämlikhet och skydd mot diskriminering.