Jag är en teckenspråkig döv och gravt Synskadade har ca 4 % syn kvar. Livsnjutare, kattägare, kolonistugägare, reser kort och långt, föreningsmänniska, hemmaman/kock, teatermänniska, visuell konst, amatörfotograf /konstnär,

Var berömd skådespelare i julkalendern ett år.

Föräldrar fick veta som sista av alla – sorry…. 

Jag hade tillfälliga kontakter, förhållande, snabbisar i hemmiljö, hemlighet, utomhus, innan jag träffade min livspartner, vän, reskamrat och make (hörande) då vi levde i 25 år till somras – 2020 blev jag änkling (han dog av elakartad strupcancer – rökfri!? Genomgått i 3 år – fick ta hand om honom – såg honom när han lämnade från vår gemensamma livets karta)  

Är totalt öppen gay på gott och ont sedan 15 år gammal i gymnasietiden (59 år i nuläget) glömmer aldrig de två hemska Aids-hysterin 1984 och 1986.

Blev kallad 4 gånger av smittskyddsläkare samband med AIDS spårning – en av de 4 glömmer jag aldrig – en grupp på 4 personer där en kille blev berörd och vill få mig må bra eller fjäska att jag mår bra jag sa jag ÄR inte orolig för jag vet att jag skyddar med kondom blabla – när testen var klar då de bad mig komma jag sa skicka brev näääää sa de. 

Ok jag kom till dem. 

Såg testresultat – negativ. 

Jag bara lugn och sa tack. 

Då killen frågade varför jag inte spricker av glädje? Jag frågade vad vill han se av mig. 

Han blev röd i ansiktet och de övriga tog på honom att alla reagerar olika den en av dem frågade om det – jag sa livet är full av risker. Därför beter jag så. Det var min attityd på denna tiden.

Blev smittad två gånger är gonorré 1986 och 1992 – lätt bota eftersom jag upptäckte på en gång när det kände fel då genast besöka… 

Då de sa det är mycket tidig period då lätt behandlas med. De sa att många väntar lite för länge då behandlas lite extra eller längre.

Jo vissa såg ner på döva gay än hörande gay även inom gay-världen. 

Händer att vissa hyser mer respekt när jag sa är gay trots min dövhet och synskadade/blindhet vilket jag upplevt.