När Stefan Löfven talade på Handikappförbundens kongress i våras lovade han att en hjälpmedelsutredning skulle tillsättas efter sommaren. Det är nu november och vi vill påminna regeringen om behovet av en översyn av dagens system.
Om du har en funktionsnedsättning behöver du ofta hjälpmedel för att få din vardag att fungera. Men om du får de hjälpmedel du behöver eller inte, beror på vilket landsting du bor i, eller på dina möjligheter att själv betala.
Många vet inte ens vilka hjälpmedel som finns tillgängliga – inte ens förskrivarna. Det leder till sämre möjligheter att få korrekta hjälpmedel och att leva ett självständigt liv och delta i arbetslivet.
Ansvaret för hjälpmedel beror på om hjälpmedlet ska användas hemma eller på arbetsplatsen – en gränsdragning som inte alltid är lätt att dra. Man vet inte heller i förväg vilka hjälpmedel man kommer att få, till exempel när man söker ett nytt jobb.
Det finns i dag mängder med innovativa och bra hjälpmedel som kan underlätta vardagen för den som har en funktionsnedsättning. Tyvärr har vi ett föråldrat och krångligt system för hjälpmedel som sätter käppar i hjulen både för tillgång och utveckling.
Detta är varken i linje med nuvarande regerings tal om jämlik vård eller den tidigare alliansregeringens arbetslinje.
Vi vill därför uppmana regeringen att skyndsamt ta tag i dessa problem. Det behövs en översyn av hela hjälpmedelsverksamheten, inte bara de hjälpmedel som ingår i Hälso- och sjukvårdslagen. Även arbetshjälpmedel, bostadsanpassning och bilstöd måste tas med.
Det är framför allt tre frågor som kräver en översyn; förutsägbarheten, hur den tekniska utvecklingen ska hanteras och hur hjälpmedel kan ges på jämlika villkor.
Förutsägbarhet när det gäller hjälpmedel är oerhört viktigt. Tänk dig själv hur du skulle manövrera vardagen om du inte i förväg vet vad du kommer att klara, eller att söka jobb utan att veta vilka hjälpmedel du kan få. Det ställer till problem för många som redan har en svår sits på arbetsmarknaden.
Samma problematik gäller för katetrar och stomibandage. När man väl hittat en modell som fungerar, kan den plötsligt upphöra att vara kostnadsfri. Det innebär en förlust för individen, men hämmar också företagens drivkraft att utveckla sina produkter.
Överlag finns många hinder i det nuvarande systemet som står i vägen för teknisk utveckling. Man får ingen räkning på hyran av en hjärt- och lungmaskin som används i sjukvården. Men om samma maskin skulle gå att använda hemma så är det ett hjälpmedel – och då får användaren betala. Det är inte att främja teknisk utveckling.
Det är också dags att regeringen lägger handling bakom orden om jämlikhet. Vilka hjälpmedel man får beror i dag på var man bor, på ålder, kön, kunskapsnivå och ekonomiska förutsättningar. De största orättvisorna drabbar ofta dem som har svårast att hävda sin rätt. Om också personer som har svårt att förstå regelverk och ställa krav ska få hjälp på jämlika villkor behöver systemet ändras. Villkoren i landstingen borde vara desamma, kompetensen bland förskrivarna stärkas och högkostnadsskydd gälla.
En reformering kostar inte mycket, men skulle innebära en stor vinst för samhället. Det skulle också ta oss ett stort steg närmare att uppfylla FN-konventionens skrivningar om de mänskliga rättigheterna.