Nyhet: En hållbar socialtjänst kräver en avsevärd ambitionshöjning
I augusti överlämnade utredningen Framtidens socialtjänst slutbetänkandet Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag (SOU 2020:47), som Funktionsrätt Sverige i veckan lämnat remissvar på. ”Titeln lovar mer än den levererar. De mycket begränsade utredningsdirektiven har gjort oss oroade över den politiska ambitionsnivån gällande socialtjänstens ibland, livsavgörande arbete. Vi bedömer det som omöjligt att uppnå avsevärda förbättringar utan förslag som leder till ökade kostnader”, kommenterar Elisabeth Wallenius, ordförande Funktionsrätt Sverige.
I remissvaret har vi uttryckt att vi tycker att det är ett strategiskt misstag att undanta en översyn av det ekonomiska biståndet. Enligt Funktionsrättskonventionen har Sverige förbundit sig att säkerställa en tillfredställande levnadsstandard och social trygghet samt ständigt förbättrade levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättningar. Trots det har vi sett att den ursprungliga ambitionsnivån har urholkats. Bland annat har innebörden av lagens uttryck om skäliga levnadsförhållanden devalverats och riksnormen för försörjningsstödet, av regeringen uttryckt som en miniminivå, i allt större utsträckning blivit en maximinivå.
”Vi oroar oss över för hur dessa förändringar i förlängningen påverkar vår människosyn. I vår egen genomlysning av hur Sverige lever upp till konventionens åtaganden, framgår en klyfta i levnadsvillkor mellan personer med funktionsnedsättning och övriga befolkningen inom så gott som alla samhällsområden”, fortsätter Elisabeth Wallenius.
Förslagen som läggs kan möjligtvis leda till olika förbättringar, men vår bedömning är att de inte fullt ut adresserar de utmaningar som socialtjänsten står inför, exempelvis hade vi önskat en högre ambitionsnivå i analysen av stöd till personer med funktionsnedsättning.
”Trots att många som behöver stöd från socialtjänsten har funktionsnedsättning belyses inte det tillräckligt. Frånvaron av det internationella och funktionsrättsperspektivet har lett till att angelägna utvecklingsområden som det stora behovet av ökad kompetens om funktionsnedsättningar och mänskliga rättigheter, att få SIP och samordning av insatser att fungera liksom tillgänglighet utifrån människors olika förutsättningar och behov, inte har lyfts. Det är en mycket stor brist”, avslutar Elisabeth Wallenius.
Ta del av utredningen och läs hela vårt remissvar här
Läs mer om Funktionsrättskomventionen