Bra att patientnämndernas roll stärks, remissvar
Sammanfattning av Handikappförbundens remissvar på utredningen Fråga patienten (SOU 2015:12)
Det mest centrala i utredningen är att en stor del av klagomålshanteringen i vården ska flyttas från IVO till patientnämnden.
Detta är slutrapporten i klagomålsutredningen och Handikappförbunden har tidigare kommit med ett remissvar på delrapporten Sedd, hörd och respekterad (SOU 2015:14). Vi ställde oss i det remissvaret över lag positiva till förslaget om ett nationellt klagomålssystem och en tydlig ansvarsfördelning. Det är ett ställningstagande som vi står fast vid. Det är bra att patientnämndernas roll stärk. Det är ofta där de flesta ärenden hanteras bäst. Framför allt uppskattar vi kravet på återrapportering för att identifiera brister i vården och områden för förbättring och/eller tillsyn.
Den stora bristen i förslaget är att möjligheterna att göra en anmälan till IVO tas bort innan man fullt ut säkerställt att patientnämnderna är redo att axla ansvaret. Det måste också finnas möjlighet för den som inte bara vill ha en förklaring, utan också vill utkräva en ursäkt eller repressalier. Och möjligheterna måste vara likvärdiga i hela landet.
Likvärdighet över hela landet lyfte vi också upp i vårt förra remissvar. Så är det inte idag, och vi är rädda att utredningens förslag inte är tillräckliga för att säkerställa att så blir fallet. Några andra synpunkter var att vårdgivare särskilt måste beakta barns och ungas behov och förutsättningar att kunna lämna synpunkter och klagomål, att informationen måste anpassas utifrån den enskildes eventuella behov och möjligheter, samt att det behövs en konsekvensanalys för att belysa hur det faktum att klagan ska ställas till vårdgivaren kan påverka patientens vilja och möjlighet att ”våga” klaga. Dessa synpunkter kvarstår tyvärr också i denna slutrapport. Slutligen så anser vi att utredningen varit onödigt vag när det gäller utvärdering och tillsyn av klagomålshanteringen, samt ställer oss tveksamma till de ekonomiska kalkylerna.
Remissvar på Fråga patienten SOU 2015 102