Debatt: Alla elever kan inte tvingas in i en mall
Det pågår en debatt om konsekvenserna av integrering i skolan och om vad inkludering i skolan borde innebära. Missförstånden är flera och resonemangen motsägelsefulla. Idag skriver vi debatt i Expressen.
Å ena sidan vill Jan Björklund (DN, 20 april) med flera öka antalet speciallösningar för att minska de problem man tycker sig se när barn med exempelvis inlärningssvårigheter går i vanliga klasser. När man å andra sidan försöker analysera varför inkluderingen inte fungerar i skolan idag, blir svaret knappa resurser och bristande kunskap. Det hävdar både Björklund och Expressens ledarsida.
Det låter som om speciallösningar skulle vara mindre resurskrävande, men så är givetvis inte fallet. Varje specialklass och inte minst varje specialskola kräver egna lärare, specialpedagoger, elevhälsoresurser och administration.
Vill man tillbaka till speciallösningar måste man börja med att ringa in vilka elever det är man menar när man ägnar sig åt svepande formuleringar om ”inlärningssvårigheter” eller ”alla typer av problem”, som professor Inger Enqvist (SvD 15 april) gör. Sen ska behov analyseras, speciallösningar ska konstrueras och bemannas. Att välja detta är att backa tillbaka – till segregering och exkludering av de elever som avviker från normen. Forskningen visar att elever i särskilda undervisningsgrupper riskerar att fastna i utanförskap och att hämmas i sin kunskapsutveckling.
Alternativet är att man följer Skollagen och internationella konventioner, som FN:s barnkonvention och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventioner som Sverige åtagit oss att följa – det handlar alltså inte vare sig om moral eller ouppnåeliga ideal, utan om mänskliga rättigheter
Det handlar om att skapa en inkluderande skola och en lärmiljö med inbyggd flexibilitet. Den svåra situation som Jenny Egerborn (Exp, 2 juni) beskriver är inte en beskrivning av en inkluderande skola. Inkludering innebär inte att elever ska tvingas in i en mall och sitta i samma klassrum varje stund. Alla barn är olika och därför måste olika lösningar rymmas i skolmiljön. Och för några kommer speciallösningar under vissa perioder eller under hela skoltiden att vara det bästa alternativet.
En inkluderande skola är utformad universellt efter den mänskliga variationens rikedom. Där är lärmiljön fysiskt, socialt och pedagogiskt tillgänglig. Där finns utrymme och möjlighet för undervisning i helklass och i mindre grupp, för enskildhet och gemenskap. Där finns kunskap om funktionsnedsättningar, om specialpedagogiska redskap och metoder. Där används flexibla bedömningsmetoder och kriterier. Där lär sig eleverna att människor är olika och att det är berikande.
Inkludering kommer inte av sig självt, utan kräver ett arbete som innebär förändringar i skolan. Förutsättningar är resurser, kunskap och flexibilitet i skolan.
Skolan fungerar inte så i dag. Otaliga rapporter visar att barns behov inte tillgodoses. Många elever går ut grundskolan utan fullständiga betyg och många stannar hemma därför att lärmiljön inte fungerar. Många av dessa elever har en diagnosticerad eller icke-diagnosticerad funktionsnedsättning.
Funktionsrätt Sverige är glada över Läsa-, skriva-, räknagarantin för tidiga stödinsatser. Den är viktig för att tidigt uppmärksamma elevers behov och tillgodose dem med adekvata insatser. Men det krävs mer.
Vi vill bland annat se konkreta förslag som innebär
- att funktionsrätten i skolan – rätten till inkluderande utbildning och en fungerande skolgång för elever med funktionsnedsättning säkerställs i praktiken.
- att lärar- och rektorsutbildningen förstärks med mer kunskap om funktionsnedsättningar, hinder i lärmiljön och pedagogiska metoder för elever i behov av särskilt stöd.
Elisabeth Wallenius
Ordförande Funktionsrätt Sverige