Debatt: Ingen ska behöva ta lån för tandläkarbesök
Varför omfattas inte tänderna av den generella välfärden? De som drabbas av detta är ofta ekonomiskt svaga grupper med stort tandvårdsbehov till följd av funktionsnedsättning, medicinering, strålbehandling, nutritionsproblem, olycksfall eller annat som negativt påverkar tandhälsan. Ett nytt politiskt initiativ behövs för att på allvar låta tänderna ingå som en del i hälso- och sjukvården och dess högkostnadsskydd.
En bra och jämlik tandvård kommer högt på dagordningen hos flertalet förbund i Funktionsrätt Sverige vars medlemmar ofta har sämre tandhälsa än befolkningen i allmänhet. Att ha dåliga tänder är både en klassmarkör och stigmatiserande. Kostnaderna för den enskilda är höga.
För den som har problem med tandhälsan till följd av sitt hälsotillstånd, sjukdomstillstånd eller funktionsnedsättning kan tandläkarräkningarna uppgå till flera tusen eller tiotusentals kronor om året. De speciella behoven innebär anpassade basundersökningar och därmed högre kostnader. Alla har inte råd med det och tvingas gå omkring med tuggproblem, tandvärk och smärta i munnen.
Kostnaderna för tandvården är betydligt högre än behandlingar inom hälso- och sjukvården där merparten är offentligt finansierade. Det här är djupt orättvist och slår hårt mot ekonomiskt utsatta grupper som haft oturen att få dålig tandhälsa. Ett exempel på den orättvisa vården är om man får allvarlig värk i en höft eller ett knä. Då får man ett höftimplantat eller en knäoperation inklusive rehabilitering utan kostnad. Behöver man däremot ett tandimplantat på grund av allvarlig värk i munnen får man till största delen betala det själv. För en person som har aktivitetsersättning, sjukersättning, försörjningsstöd eller är pensionär kan kostnaden bli helt oöverstiglig.
Redan i dag kan ett fåtal personer i samhället få tandvård till samma kostnad som sjukvård, men i de flesta fall krävs både läkarintyg och en tandläkare som är villig att ansöka om bidraget. För personer med tillräckligt låga inkomster kan i bästa fall nödvändig tandvård betalas av kommunens socialtjänst. Men bedömningen av dessa bidrag skiljer sig åt över landet och den administrativa kostnaden är hög.
Svårigheter med att själv bekosta sin tandvård gör att en del tar stora lån för att få en bra tuggförmåga och tänder som inte behöver gömmas. Det kan handla om uppemot 100 000 kronor eller mer. Alla får inte lån och skuldsätter sig istället hos anhöriga och vänner, eller tvingas avstå tandvård.
Tandvårdsutredningen (SOU 2021:8) undersökte kostnaderna för att låta tandvården ingå i sjukvårdens högkostnadsskydd. Prislappen blev 6,5 miljarder kronor, vilket utredningen bedömde var orealistiskt att föreslå. Men vi efterlyser en hälsoekonomisk analys för att undersöka om kostnaderna verkligen blir högre med ett sådant system. Vi är övertygade om att det är samhällsekonomiskt lönsamt med en sådan förändring och menar att en sådan utredning bör initieras snarast. Det är bland annat intressant att kostnadsberäkna besparingar man gör inom tandvården på grund av att problem åtgärdas i ett tidigt stadium, lägre kostnader för sjukskrivningar och personligt lidande. För dålig tandhälsa kan även förvärra andra bekymmer med hälsan. Personer med inflammatoriska sjukdomar som reumatism kan minska sina symtom om de slipper inflammation i tänderna. Det är också sannolikt att kostnader för vård för hjärt- och kärlsjukdomar så som stroke och sepsis minskar.
För våra medlemsgrupper är det nödvändigt att tandvården kommer in i hälso- och sjukvården och dess högkostnadsskydd. Vi uppmanar regeringen att ta initiativ till en förändring som innebär att tandhälsan ingår som en del i hälso- och sjukvården och dess högkostnadsskydd.
Alla måste ha råd att gå till tandläkaren. Det finns också ett starkt folkligt stöd för det. Tänderna är en del av kroppen och tandsjukdomar bör behandlas på liknande sätt som andra sjukdomar.
Elisabeth Wallenius, ordförande, Funktionsrätt Sverige
Ann-Marie Lidmark, ordförande, Tandhälsoförbundet
Ove Puisto, ordförande, STROKE-Riksförbundet.
Charlotte Bygdemo Toytziaridis, ordförande, Tarm- uro- och stomiförbundet ILCO
Lotta Håkansson, ordförande, Reumatikerförbundet
Maria Montefusco, ordförande, Riksförbundet Sällsynta diagnoser
Björn Ehlin, ordförande, Svenska Diabetesförbundet
Marina Carlsson, ordförande, Personskadeförbundet RTP
Barbro Ronsten, ordförande, Riksförbundet för Social och Mental hälsa RSMH