Debatt: Sluta straffa de som inte kan arbeta

Med orden ”Vi behöver göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete” presenterade regeringen sitt förslag som innebär sänkt skatt för de som arbetar men inte för de med sjuk- och aktivitetsersättning. Statsminister Ulf Kristersson betonade ett antal gånger att det alltid ska löna sig bättre att arbeta i stället för att leva på bidrag.

Att det lönar sig att arbeta i stället för att uppbära sjuk- eller aktivitetsersättning är personer med funktionsnedsättning och kroniska sjukdomar smärtsamt medvetna om. Det är svårt att tro att någon frivilligt skulle välja att år ut och år in leva på som mest 12 163 kr per månad – före skatt. Det är den maximala ersättningsnivån för personer som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning aldrig arbetat eller som har arbetat lite.

Att leva på sjuk- eller aktivitetsersättning är inget aktivt val, det är något människor tvingas till för att de inte kan arbeta. Det är därtill Försäkringskassan, regeringens egen expertmyndighet, som bedömer arbetsförmågan och rätten till ersättning – en myndighet som är känd för sina restriktiva bedömningar.

När nu regeringen väljer att sänka skatten för löntagare (samt för pensionärer) som en uttalad del av arbetslinjen, visar den inte bara nonchalans mot sin egen expertmyndighet utan också bristfälliga kunskaper om hur livssituationen kan se ut för personer med omfattande funktionsnedsättningar.

Regeringen har redan tidigare visat sitt oförstående för de som på grund av funktionsnedsättning tvingas leva i fattigdom utan möjligheter att kunna förändra sin ekonomiska situation genom ett arbete. När regeringen i juni 2022 tillsatte en utredning med uppdrag att analysera behovet av förändringar när det gäller beräkningen av sjuk- och aktivitetsersättning, tändes ett hopp. Skulle äntligen personer som inte kan arbeta på grund av funktionsnedsättning kunna få en dräglig ekonomi? Skulle deras hårt arbetande anhöriga få pusta ut en smula? Det hoppet släckte regeringen brutalt dagarna före julafton.

Regeringen säger att den vill stötta utsatta hushåll, men väljer samtidigt att missgynna en av de mest ekonomiskt utsatta grupperna vilka kämpar med aktivitets- och sjukersättningens låga nivåer och görs ekonomiskt beroende av sina anhöriga.  Att sjuk- och aktivitetsersättningen halkat efter inkomstutvecklingen, att sjukersättningen inte skyddar mot hög inflation, att långvarigt ekonomiskt bistånd blivit vanligare i gruppen, att ersättningen inte räcker till det allra nödvändigaste, beaktas inte. Den som har minst ska uppenbarligen ligga på den högsta skattenivån.

Ulf Kristersson, du har makt att ändra på detta. Den 4 oktober deltar flera undertecknande organisationer på regeringens funktionshindersdelegation, där också socialförsäkringsminister Anna Tenje kommer att medverka. Vi hoppas att du till dess har skickat med ministern ett besked som stärker ekonomin för personer med sjuk- eller aktivitetsersättning. Vi vill att samma skattenivå ska gälla för den som uppbär sjuk- eller aktivitetsersättning som den som arbetar. Vi vill att du avskaffar den så kallade funkisskatten som straffar de som inte kan arbeta.

Nicklas Mårtensson, ordförande Funktionsrätt Sverige

Åsa Strahlemo, förbundsordförande DHR – Delaktighet, Handlingskraft, Rörelsefrihet

Johan Klinthammar, förbundsordförande Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar

Klas Nelfelt, förbundsordförande Förbundet Sveriges Dövblinda

Åsa Henningsson, förbundsordförande Sveriges Dövas Riksförbund

Mattias Lundekvam, förbundsordförande Hörselskadades Riksförbund, HRF

Artikeln i Aftonbladet