Funktionsrätt Sverige: Ny tvångsvårdslag riskerar att strida mot funktionsrätten

Regeringens har presenterat förslag om en förändrad lagstiftning om omhändertagande för vård av barn och unga som ska ersätta nuvarande LVU. Den uttalade ambitionen är att stärka barn som rättighetsbärare, men Funktionsrätt Sverige ser stora risker med en del av förslagen och uppmanar regeringen att göra paus i lagstiftningsprocessen för att analysera konsekvenserna ur ett rättighetsperspektiv.
– Vi ser framförallt en stor risk med att de nya grunderna för omhändertagande – där barnets eget beteende kan utgöra grund – leder till fler tvångsomhändertaganden som i praktiken sker på grund av funktionsnedsättning. Det står i skarp konflikt med funktionsrätten, säger Nicklas Mårtensson, ordförande för Funktionsrätt Sverige.

Barn och unga med funktionsnedsättning är kraftigt överrepresenterade i den samhällsvård som bedrivs på institutioner. På SiS särskilda ungdomshem – där majoriteten är placerade enligt LVU – utgör barn med neuropsykiatriska och andra funktionsnedsättningar i dag en mycket stor andel av de placerade. Granskningar från Riksrevisionen och rapporter från Barnrättsbyrån har visat att barn och unga utsatts för kränkningar, otillåten våldsanvändning och rättsosäkra tvångsåtgärder.

Regeringen föreslår nu att den nuvarande lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, ersätts av två nya lagar: en lag om omhändertagande för vård av barn och unga, och en lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården.
Regeringen vill med förändringen skapa en mer modern och tydlig lagstiftning som utgår från barnet som egen rättighetsbärare.

Saknar ett funktionsrättsperspektiv

Funktionsrätt Sverige ser positivt på ambitionen att stärka barns rätt, men saknar ett tydligt funktionsrättsperspektiv i lagförslagen. Till exempel när det gäller förståelsen för barns individuella behov av tillgänglig kommunikation, vilket är en avgörande förutsättning att barnet ska bli delaktigt.

Den största oron gäller risken för att funktionsnedsättning i praktiken blir en indirekt grund för omhändertagande. Regeringen föreslår bland annat att psykiska besvär eller psykiatriska tillstånd ska kunna ligga till grund för tvångsvård. Samtidigt förstärks fokus på barnets eget beteende.

– Det här är mycket problematiskt. Funktionsnedsättning får aldrig i sig vara grund för omhändertagande. Det strider mot funktionsrätten och riskerar att leda till ökad institutionalisering på direkt felaktiga grunder. FN har varit tydliga i sin kritik mot Sverige på den här punkten, säger Nicklas Mårtensson.

Barnrättskommitté och klagomålsmekanism

Funktionsrätt Sverige efterlyser också satsningar på ökad kompetens om funktionsnedsättningar inom samhällsvården. Mot bakgrund av rapporter om ökade avskiljningar och andra tvångsåtgärder behövs även en barnrättskommitté och en fungerande och oberoende klagomålsmekanism, så att barn och unga faktiskt kan utkräva sina rättigheter.

Läs mer

Remissvar från Funktionsrätt Sverige