Internationella kvinnodagen – kvinnor med funktionsnedsättning upplever sämre hälsa

Idag på den internationella kvinnodagen vill vi särskilt uppmärksamma kvinnor med funktionsnedsättning. I valet driver Funktionsrätt Sverige rätten till jämlik hälsa och inom detta område är ojämlikheten tydlig mellan kvinnor och män, men också mellan kvinnor med funktionsnedsättning och kvinnor som inte har funktionsnedsättning.

Det finns fortfarande stora hinder för att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning ska garanteras sina rättigheter. Inte sällan orsakas de hinder som begränsar människors rättigheter av ekonomiska faktorer. Kvinnor med funktionsnedsättning är överrepresenterade i den grupp vars disponibla inkomst understiger 60 procent av medianinkomsten, vilket är den relativa fattigdomsgränsen.

Det är bara ett exempel på situationen i Sverige för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, trots FN:s funktionsrättskonventions fastslagna rättigheter.

Inom området jämlik hälsa vet vi att fler personer med funktionsnedsättning skattar sin hälsa som dålig i jämförelse med övrig befolkning. Men det är en ännu lägre andel kvinnor med funktionsnedsättning som skattar sin hälsa som god i jämförelse med män med funktionsnedsättning.

Kvinnor med funktionsnedsättning har också en sämre hälsa än andra grupper. Det här omfattar psykisk och fysisk ohälsa som inte är relaterad till funktionsnedsättningen i sig.

Inom vården ser vi konkreta och allvarliga brister som drabbar kvinnor med funktionsnedsättning. Ett exempel är screening av cancer, som riskerar att försena upptäckt och behandling.
På många håll kan inte röntgenutrustningen för mammografi sänkas, vilket innebär att kvinnor som använder rullstol erbjuds andra alternativa och mindre tillförlitliga undersökningsmetoder. Detsamma gäller screening av cellförändringar i livmodertappen, där gynekologstolar ofta är otillgängliga och inte kan användas av kvinnor med omfattande rörelsenedsättningar.

Det är också väl känt att kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning ofta får en försenad bröstcancerdiagnos[2] och därmed en kraftigt ökad risk för dödlighet i sjukdomen.

Ett annat exempel är utredning och diagnostisering av kvinnor med tillstånd inom det neuropsykiatriska området, där flickor i allmänhet får sin diagnos senare än pojkar. Skälet är bland annat att flickor möter andra utmaningar än pojkar och uppvisar andra symtom.

Personer med funktionsnedsättning utsätts också för våld och övergrepp i större utsträckning än övriga befolkningen, det gäller både fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och sexuellt våld. Även här är det kvinnor och flickor med funktionsnedsättning som är extra utsatta, både i och utanför hemmet. Utsattheten för våld och övergrepp behöver uppmärksammas och synliggöras när det gäller kvinnor med funktionsnedsättning. Det gäller bland annat mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Ett viktigt perspektiv är den särskilda utsatthet som många kvinnor med funktionsnedsättning lever i, exempelvis på grund av beroende av personligt stöd i hemmet och i vardagen.

Trots vetskap om den utsatta situationen för flickor och kvinnor med funktionsnedsättning saknas konkreta åtgärder och positiva resultat när det gäller att systematiskt öka jämställdhet och förhindra våld.

I vår rapport ”Respekt för rättigheter ”där vi tittat på hur Sverige lever upp till FN:s funktionsrättskonvention ger vi följande förslag till vad som behöver göras för att öka jämlikheten för kvinnor med kvinnor med funktionsnedsättning.

1. Vidta åtgärder för att genom könsuppdelad statistik belysa utvecklingen av ekonomiska förhållanden för kvinnor med funktionsnedsättning och särskilt belysa jämställdhetsperspektivet i arbetsmarknadspolitiken utifrån funktionshinderperspektiv.
2. Ge uppdrag till myndigheter och lokala och regionala organ, att arbeta intersektionellt, bland annat för att motverka våld och övergrepp mot flickor och kvinnor med funktionsnedsättning, i enlighet med allmän kommentar.
3. Komplettera insatser i den nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor med konkreta åtgärder kring kvinnor med funktionsnedsättning.
4. Initiera ett arbete hos berörda myndigheter för att säkerställa att utvecklingen av våld och övergrepp mot flickor och kvinnor med funktionsnedsättning kan följas genom statistik och indikatorer.