Kulturarvet måste bli tillgängligt för alla
Arbetet för en ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning har utvecklats de senaste åren. Fler aktörer är nu engagerade i att undanröja hinder, minska diskrimineringen och skapa möjligheter för fler att ta del av vår rika historia. Länsstyrelser, museer och hembygdsföreningar gör betydande insatser för ett bevarat, men också tillgängligt kulturarv.
I projektet Tillgängligt landskap åt alla har Stockholms läns museum och Sveriges hembygdsförbund ökat möjligheterna att ta del av länets historiska platser, i samarbete med lokala föreningar, kommuner och markägare. Vasamuseet och Marinmuseum i Karlskrona visar hur man kan arbeta med ett genomgående tillgänglighetsperspektiv i verksamheten.
Marinmuseum har även satsat stort på att öka tillgängligheten i en ubåt!
Men trots att det finns många goda exempel går det på många områden fortfarande trögt. Kulturrådets undersökningar visar att en stor del av de kulturella verksamheterna i landet bedrivs i lokaler med brister i tillgängligheten.
Myndigheten för delaktighet har gjort jämförelser som visar att många statliga museer och andra kulturinstitutioner har stora behov av förbättringar. Lokaler behöver göras mer tillgängliga, liksom webbsidor och trycksaker.
Tillgänglighetsarbetet behöver bli en mer självklar del av den ordinarie verksamheten.
Det finns en seglivad myt om att äldre byggnader och miljöer inte får förändras. Det används ibland som ett svepskäl för att undvika kostnader för tillgänglighetsåtgärder.
Det finns också en osäkerhet om hur åtgärder kan göras i äldre byggnader utan att det sker med onödig förlust av kulturhistoriska värden.
Bristen på framsteg i dessa frågor är på sikt ett hot mot det byggda kulturarvet. Om äldre fastigheter inte uppfyller moderna krav riskerar de att bli oanvändbara för samhällets behov.
Den äldre bebyggelsen måste användas och utvecklas i takt med samhället. Bara då finns förutsättningar för ett hållbart bevarande. Risken är annars att kulturarvet betraktas som en krånglig och kostsam börda och inte som den resurs för turism, upplevelser och kunskap som det faktiskt är.
Här har Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna en viktig roll att se till att åtgärder genomförs på rätt sätt med hänsyn till de kulturhistoriska värdena.
Riksantikvarieämbetet har tillsammans med bland andra Myndigheten för delaktighet, Naturvårdsverket och Statens fastighetsverk genomfört utbildningar i tillgänglighet för länsstyrelserna och andra aktörer.
Tillsammans med länsstyrelserna prioriteras nu tillgänglighetsinsatser när bidrag fördelas. Den digitala tekniken ger fantastiska möjligheter att på nya sätt ta del av historien.
Genom digitalisering ökar också tillgängligheten till många miljoner dokument, fotografier och rapporter. Riksantikvarieämbetet lyfter även fram funktionshindersfrågor som ett viktigt forskningsområde framöver och efterlyser fler ansökningar till sin FoU-verksamhet.
Ansvaret för att åtgärda de olika hindren delas av fastighetsägare, byggherrar och beslutsfattare på olika nivåer, men också av alla verksamma inom kulturområdet.
Genom att följa fastställda krav och rekommendationer och att ta stöd av funktionshindersrörelsens erfarenheter kan vi se till att kulturarvet är tillgängligt och medverka till ett bättre samhälle, för alla.