Öppenheten måste öka efter Hässleholmsförsöket
Therese Karlberg på Försäkringskassan har i artikeln ”Hässleholmsförsöket till för att stötta på bästa sätt” replikerat på vårt öppna brev, som publicerades i Dagens Samhälle den 7 maj.
Handikappförbunden ser givetvis positivt på alla försök som syftar till att stötta personer med funktionsnedsättningar så att de får rätt stöd i sin vardag. Problemet är att de teambaserade utredningar som Försäkringskassan testar i samarbete med Region Skåne och ett privat vårdbolag, sker bakom ryggen på de personer som utreds. Det är etablerad kunskap att en utredning av en persons behov av stöd i vardagen bäst sker i dialog och genom öppenhet och delaktighet med personen i frågan. Då kan personen inte behandlas som ett objekt.
Att tro att man genom att lägga in en person på sjukhus utan vare sig anhöriga eller assistenter, ska kunna komma fram till vilka komplexa behov personen har i sitt dagliga liv är naivt. Många människor fungerar dessutom sämre på sjukhus än i sin hemmiljö och många behöver också stöd av personer de känner för att kunna redogöra för vilka svårigheter och stödbehov som föreligger och vilka hjälpmedel som behövs.
Det behövs med all säkerhet, som Therese Karlberg väljer att formulera det ”utveckling och nytänkande i försöken att tillförsäkra personer med komplexa behov ett enligt lagen rättmätigt stöd”. Men denna utveckling och detta nytänkande måste involvera de personer som ska vara föremål för utredning. Utvecklingen måste också involvera funktionshindersrörelsen, som sitter med ovärderlig kunskap och erfarenheter från drygt en halv miljon människor med olika former av behov.
Om Försäkringskassan på allvar vill utveckla kvaliteten i de medicinska underlagen inom assistansersättningen borde man börja med att säkerställa kompetensen hos sina handläggare och skapa förutsättningar för en öppen och tillitsfull dialog med dem som söker assistansersättning. Det finns ingen annan väg att gå.
Försäkringskassan skriver att försöket presenterades på det senaste Funktionshindersrådet, det vill säga ett år efter att det inleddes. I protokollet bekräftas detta och även att presentationen var schematisk och inte innehöll några detaljer om tillvägagångssättet i försöket. Handikappförbunden ser nu fram emot en mer omfattande presentation – där skälet till att hålla berörda personer ovetande om att de är föremål för en teambaserad utredning, redovisas klart och tydligt. Där Försäkringskassan också redovisar varför försöket inte genomgått etisk prövning. Att som Försäkringskassan gör i sin replik, hänvisa till att man behöver ”bli bättre på att informera de som väljer att delta”, duger inte. Det finns givetvis ett skäl till att man valt att föra de drygt 25 personerna som hittills deltagit i försöket bakom ljuset.
Handikappförbunden uppskattar dialog och samråd, men om samråden ska fylla den funktion som är tanken, behövs en större öppenhet mellan Försäkringskassan och funktionshindersrörelsen. Vi måste då involveras i planeringen av resans mål, men också få säga vårt om färdvägen. Att få information om innehållet i dylika projekt som Hässleholmsförsöket via medierna bäddar inte för ett gott samarbete.
Vi upprepar alltså vårt krav att Hässleholmsförsöket omedelbart upphör och även andra liknande försök, om sådana pågår. Vi förväntar oss att i framtiden bli konsulterade i alla frågor som rör utvärdering av assistansersättningen. Om Försäkringskassan vill återskapa ett förtroende hos oss och hos de försäkrade måste arbetet i framtiden kännetecknas av transparens, delaktighet och dialog och mindre av dimslöjor, misstroende och spioneri.