Gå direkt till innehåll Gå direkt till meny

Positiva steg mot stärkt rätt till personlig assistans

Elisabeth Wallenius och socialminister Lena Hallengren kommenterar den proposition  om stärkt rätt till personlig assistans vid egenvård, som läggs idag. Där föreslås ett nytt grundläggande behov vid olika medicinska tillstånd, som kräver ständig beredskap av en assistent. Tillsammans med den proposition som presenterades i slutet av mars innebär detta att ytterligare ca 2000 personer nu kommer att få rätt till personlig assistans.
Igår intervjuades vår ordförande Elisabeth Wallenius och socialminister Lena Hallengren av Valter Bengtsson på Heja Olika. Intervjun spelades in men filmen är tyvärr inte textad, Dessa synpunkter, bland mycket annat framförde Elisabeth Wallenius vid intervjun.
Om förändringarna i sin helhet:
De förslag som regeringen kommer med är viktiga och positiva steg framåt. Vi hoppas och tror att förändringarna kommer att innebära att fler personer, både barn och vuxna med funktionsnedsättning som har stora behov nu får rätt till assistans.

Om stärkt rätt till personlig assistans vid egenvård:
Det nya grundläggande behovet av kontinuerligt stöd som baseras på medicinsk problematik ser vi också som oerhört viktigt för både barn och vuxna. Möjligheten till personlig assistans kommer att öka tryggheten för både personer m funktionsnedsättning och deras anhöriga och skapa möjligheter till ett mer självständigt liv.

Om behovsprövning av personlig assistans:

Det är inte rimligt att kvantifiera en persons privatliv på det sätt som sker idag när behovet av assistans ska avgöras. Vi tycker liksom flera andra att den integritetskränkande minuträkningen måste upphöra.

Om utredningen om ett statligt huvudmannaskap:
Vi är positiva till utredningen och tror att ett statligt huvudmannaskap kan skapa förutsättningar för en ökad likhet över landet. Sammantaget är alltsammans steg i rätt riktning, men vi ser att många personer med stora behov fortfarande  inte får rätt till assistans vilket leder till risk för avskildhet och isolering från samhällsgemenskapen. Detta går inte ihop med Sveriges åtaganden, varken med  FN:s funktionsrättskonvention eller intentionerna med LSS.