Gå direkt till innehåll Gå direkt till meny

Regeringen sätter sig över lagen

Följande skrivelse överlämnades under regeringens funktionshinderdelegation den 12 februari. Bakgrunden är att regeringen i ett unikt regelringsbrev uppmanat Försäkringsklassan att ”bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen.” Handikappförbunden menar att Regeringen med denna uppmaning sätter sig över LSS, som ju är en rättighetslag med syftet att personer med funktionsnedsättning som uppfyller förutsättningarna att få statlig assistansersättning ska kunna leva som andra. För att många personer med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva ett oberoende liv som andra är personlig assistans en förutsättning. Att bryta utvecklingen av assistanstimmarna utan någon annan grund än krasst ekonomiska besparingar är att sätta sig över lagen och  innebär också ett underkännande av befolkningens rätt till jämlika levnadsvillkor.

Skrivelsen i sin helhet

Sundbyberg 2016-02-12

Till Regeringen

Handikappförbundens kommentar om Regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan

 Handikappförbunden är en samarbetsorganisation för 39 funktionshinderförbund som tillsammans representerar cirka 400 000 människor. Vårt mål är ett samhälle för alla. Vårt intressepolitiska arbete grundar sig på mänskliga rättigheter.

Regeringen har i regleringsbrev för Försäkringskassan avseende budgetåret 2016 angett mycket oroande mål för assistansersättningen. I regleringsbrevet står bland annat följande att läsa:

”1 Mål och återrapporteringskrav

Mål för assistansersättningen

Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen. En god rättstillämpning ska säkerställas och handläggningen, utredningarna och besluten ska vara likvärdiga över hela landet och hålla hög kvalitet så att rätt person får rätt ersättning. Försäkringskassan ska även säkerställa en god kontroll för att motverka överutnyttjande. Därutöver ska Försäkringskassan verka för att de försäkringsmedicinska utredningarna och läkarutlåtandena håller hög kvalitet.” s. 1.

 Vad som menas med att bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen är med största sannolikhet att minska antalet beviljade assistanstimmar. Samtidigt anges att en god rättstillämpning ska säkerställas och att rätt person ska få rätt ersättning. Med god rättstillämpning torde förstås att lagstiftningen tillämpas på ett korrekt och ändamålsenligt sätt. Syftet med lagstiftningen är att personer med funktionsnedsättning som uppfyller rekvisiten för att få statlig assistansersättning ska kunna leva som andra, se paragraf 5 Lagen om Stöd och Service till Vissa Funktionshindrade (LSS). Genom insatserna ska dessa personer tillförsäkras goda levnadsvillkor, se paragraf 7 andra stycket LSS. Kapitel 51 Socialförsäkringsbalken (SFB) om assistansersättning hänvisar bl.a. i paragraf 2-3 till bestämmelserna i LSS. För att många personer med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva ett oberoende liv som andra och vara delaktiga i samhället är personlig assistans av fundamental och oumbärlig betydelse. Att bryta utvecklingen av assistanstimmarna utan annan grund än besparingar blir att underkänna en del av befolkningens rätt till jämlika levnadsvillkor. Enligt Regeringsformens målsättningsstadgande i kapitel 1 paragraf 2 stycke 5 ska det allmänna verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Regleringsbrevet till Försäkringskassan kan inte anses sträva för att uppnå detta mål. Inte heller kan det anses att uppdraget att bidra till att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar säkerställer att rätt person får rätt ersättning. En sådan målsättning kan istället befaras leda till sämre levnadsvillkor och isolering.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning artikel 19 fastställer bl.a. följande:

”Konventionsstaterna erkänner lika rätt för alla personer med funktionsnedsättning att leva i samhället med lika valmöjligheter som andra personer och ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att underlätta att personer med funktionsnedsättning fullt åtnjuter denna rätt och deras fulla inkludering och deltagande i samhället, bl.a. genom att säkerställa att
a) personer med funktionsnedsättning har möjlighet att välja sin bosättningsort och var och med vem de vill leva på lika villkor som andra och inte är tvungna att bo i särskilda boendeformer,

b) personer med funktionsnedsättning har tillgång till olika former av samhällsservice både i hemmet och inom särskilt boende och till annan service, bl.a. sådant personligt stöd som är nödvändigt för att stödja boende och deltagande i samhället och för att förhindra isolering och avskildhet från samhället, samt (…).”

Sverige har ratificerat konventionen och därmed åtagit sig att uppfylla artikel 19. Konventionsrättigheterna ska tolkas i enlighet med konventionens allmänna principer i artikel 3. Konventionens allmänna principer är bl.a. respekt för inneboende värde, individuellt självbestämmande, innefattande frihet att göra egna val samt enskilda personers oberoende, fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället och lika möjligheter, se artikel 3 punkt a, c och e. Artikel 19 är förvisso en social rättighet som ska uppfyllas gradvist, se artikel 4 paragraf 2 konventionen. Emellertid medger inte ett åtagande om att uppfylla en rättighet gradvist att Sverige går bakåt i utvecklingen och uppfyller rättigheten i mindre grad. Att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar för att spara pengar är att uppfylla rätten att leva självständigt och att delta i samhället till mindre grad.

 Sverige har rapporterat till Kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning avseende hur Sverige fullgör sina skyldigheter enligt konventionen. I Kommitténs sammanfattande slutsatser om uppfyllelsen av artikel 19 framkommer följande:

 ”43. The Committee is concerned that State-funded personal assistance has been withdrawn for a number of people since 2010 due to a revised interpretation of ”basic needs” and ”other personal needs”, and that persons who still receive assistance have experienced sharp cutbacks, the reasons for which are unknown or only seemingly justified. It is further concerned at the reported number of positive decisions under the Swedish Act concerning Support and Service for Persons with Certain Functional Impairments that are not executed.
44. The Committee recommends that the State party ensure that personal assistance programmes provide sufficient and fair financial assistance to ensure that a person can live independently in the community.”   

 Kommittén kritiserade således Sverige redan 2014 för att tillhandahållande av den statliga assistansersättningen begränsats. I och med regleringsbrevet till Försäkringskassan vill regeringen att det ska minska ytterligare. Regeringen väljer med andra ord att gå bakåt i utvecklingen och tvärt emot Kommitténs rekommendationer. Här kan särskilt med beaktande av kommitténs rekommendationer även nämnas det i regleringsbrevet angivna uppdraget till det allmänna ombudet. Det allmänna ombudet åläggs att driva fram fler vägledande domar inom Försäkringskassans verksamhetsområde ”där bedömningsutrymmet i de enskilda fallen är stort liksom där besluten har påtagliga ekonomiska konsekvenser för enskilda och det allmänna.”, s. 6-7. Det kan befaras att det allmänna ombudet kommer att driva mål för att få till stånd ytterligare inskränkningar i tillämpningen av lagstiftningen.

 Målen för den nuvarande funktionshinderspolitiken anges i En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011-2016:

 ”en samhällsgemenskap som grund, ett samhälle som utformas så att människor med funktionsnedsättning i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhället och jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, män och kvinnor med funktionsnedsättning”. s. 4

 Regeringens nuvarande målsättningar i och med regleringsbrevet till Försäkringskassan förefaller ha en betydligt lägre ambitionsnivå. Med tanke på detta finns det anledning att känna oro inför den kommande funktionshindersstrategin. Personer med funktionsnedsättningar som har behov av insatser enligt LSS och kapitel 51 SFB måste ges tillgång till dessa insatser fullt ut i den utsträckning det behövs för att de ska kunna leva som andra. Detta är en mänsklig rättighet som Sverige har förbundit sig att uppfylla.

 Med vänliga hälsningar

Stig Nyman

Ordförande