”Regeringen sätter sig över lagen”, debattartikel i SvD
LSS är en rättighetslag med syftet att personer med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva som andra. För många är en av insatserna enligt LSS, personlig assistans, en förutsättning för att de ska kunna leva ett oberoende liv. Att då bryta utvecklingen av assistanstimmarna utan någon förklaring är att sätta sig över lagen och innebär också ett underkännande av befolkningens rätt till jämlika levnadsvillkor.
Regeringen säger i regleringsbrevet att en god rättstillämpning ska säkerställas och att rätt person ska få rätt ersättning. God rättstillämpning borde rimligen innebära att lagstiftningen tillämpas på ett korrekt och ändamålsenligt sätt.
Handikappförbunden menar också att handlandet går emot Regeringsformens målsättningar om att det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Inte heller bidrar det till att rätt person får rätt ersättning. Tvärtom kan regeringens målsättning i stället befaras leda till sämre levnadsvillkor och isolering. Regeringen gör helt enkelt en individuell rättighet till en budgetfråga.
Redan 2008 ratificerade Sverige FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionsstaterna åtar sig att vidta åtgärder för att säkerställa alla människors möjlighet till full delaktighet i samhället. Här ingår rätten att själv få bestämma var och med vem man ska bo och rätten till personligt stöd för att klara av sitt boende och sitt deltagande i samhället. Flera av rättigheterna ryms inom LSS. Redan 2014 kritiserade Kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning Sverige för att tillhandahållande av assistansersättningen begränsats.
Om regeringen anser att ökningen av assistanstimmar är oskälig, på grund av brott eller annat, måste man ta itu med de problemen och föreslå åtgärder som förhindrar detta. Då räcker det inte med att utfärda en generell order om att antalet assistanstimmar ska minska. Att via Försäkringskassan söka stävja ökningen av assistanstimmar blir en slags kollektiv bestraffning, som drabbar samtliga personer med omfattande funktionsnedsättningar, med behov av personlig assistans.
Handikappförbunden anser till skillnad från regeringen att ökningen av assistanstimmar är berättigad, det vill säga grundad på det reella behovet hos personer med omfattande funktionsnedsättningar. Vi menar också att Sverige har råd med en fungerande välfärd, där statens kostnader för assistans är en försvinnande liten del även om de ökar.
Samhällsinsatser som utjämnar klyftor i levnadsvillkor skapar stora samhällsvinster – både rent ekonomiska vinster men också välfärdsvinster i ett vidare perspektiv. Vissa vinster är enkla att beräkna i form av exempelvis ökade arbetstillfällen och de direkta intäkter dessa ger till statskassan. Andra vinster kräver en bredare ansats, exempelvis de hälsoekonomiska vinster som uppstår för dem som direkt berörs av insatserna, men även deras närstående. Statens kostnader för assistans återbetalar sig i flera led.
Funktionshindersrörelsen har drivit på en översyn av LSS därför att vi sett att allt fler inte får de insatser som de borde ha rätt till enligt grundintentionen i lagen. När regeringen genom sitt brev till Försäkringskassan sätter sig över gällande lagstiftning och ger signaler om en översyn av LSS, med syftet att skära kostnader, tolkar Handikappförbunden det som en dolkstöt mot själva syftet i funktionshinderspolitiken – nämligen att skapa förutsättningar för personer med funktionsnedsättningar att leva självständiga liv och vara delaktiga i samhället på sina egna villkor.
Personer med behov av insatser enligt LSS måste ges tillgång till dessa insatser fullt ut i den utsträckning det behövs för att de ska kunna leva som andra. Detta är en mänsklig rättighet som Sverige har förbundit sig att uppfylla. Allt annat måste betraktas som en kränkning av lagen och av internationell rätt.
Stig Nyman
ordförande
Handikappförbunden