Människor med funktionsnedsättningar har funnits i alla tider, men det dröjer långt in på 1800-talet innan de börjar organisera sig. Den första funktionsrättsföreningen var Stockholms Dövas förening som bildades 1868. Ändmålet var att skaffa arbete, understödja döva medlemmar i ekonomiska svårigheter samt att verka för utbildning.

1942 bildades Samarbetskommittén för Partiellt Arbetsföra (SAMPAS) av fyra funktionsrättsorganisationer. Skälet var den höga arbetslösheten bland människor med funktionsnedsättningar samtidigt som det rådde stor brist på arbetskraft i landet. Dagens organisation benämns Funktionsrätt Sverige. Allas rätt till arbete är fortfarande en av de viktigaste frågorna.

Funktionsrättsrörelsens intressepolitiska inriktning och med ett omfattande kontaktnät inom myndigheter, riksdag och departement har inneburit förändrade villkor för människor med funktionsnedsättningar.
Ur ett historiskt perspektiv kan man tydligt se hur arbetsmarknaden och samhället i övrigt har utvecklats på många områden. Avveckling av de stora institutionerna och specialskolor, utveckling av hjälpmedel, förhållanden på arbetsmarknaden, tillgängliga bostäder, skolskjutsar och färdtjänst, högspecialiserad sjukvård med mera. Begrepp som vanföra, sinnesslöa och dövstumma används inte längre. Polioepidemier, spanska sjukan och silikos har försvunnit. Den medicinska utvecklingen går framåt i en allt snabbare takt.

Däremot kvarstår diskriminering, fördomar och dåligt bemötande än idag. Trots moderna diskrimineringslagar och FN:s konvention för personer med funktionsnedsättningar.

Åratal ur handikapphistorien.pdf

Information på andra webbplatser

Läs mer om handikapphistoria:  HandikappHistoriska Föreningens hemsida