Vem ska företräda oss – om vi inte kan?

DEBATT. Vi är Sveriges funktionshinderrörelse. Vi driver opinion i frågor som i högsta grad har inverkan på våra egna liv.

När nedskärningar sker inom LSS och den personliga assistansen får vi allt svårare att verka och samverka. Det är ett hot mot Sveriges demokrati.

Det som gör att våra förbund är livsviktiga för så många människor är att vi skapar unika mötesplatser för personer som i många fall faktiskt inte har några andra ställen att vända sig till.

Detta gäller i synnerhet unga som nyligen börjat acceptera sin funktionsnedsättning eller diagnos, som vill träffa andra med liknande erfarenheter, få mer kunskap och som framförallt är i behov av att få kännedom om sina rättigheter.

Det gäller också föräldrar som plötsligt står inför att ha fått ett barn med funktionsnedsättning. Att veta om sina rättigheter är oftast en förutsättning för att bli rättvist behandlad, speciellt när man söker stöd från samhället.

1994 implementerades LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, i svensk lagstiftning. Lagen är en stor frihetsreform som innebär att många människor med funktionsnedsättningar som tidigare varit hänvisade till eller rentav varit tvungna att leva på institutioner, får möjlighet att leva ett liv på lika villkor som andra.

Funktionshinderrörelsens påtryckningar var avgörande för att lagen drevs igenom.

Vi behöver en mångfald av förbund med expertkunskaper inom olika ämnen. Inte bara för att kunna påverka politiken i detalj, utan också för att våra medlemmar ska kunna engagera sig i just det ämne som berör dem och träffa personer som har liknande erfarenheter.

Genom att kunna företräda oss själva har vi kunnat bidra till många positiva förändringar, som i sin tur har lett till ett mer inkluderande samhälle för alla, både på lokal, regional och nationell nivå. För att påverka behöver vi stå enade.

Att de nedskärningar som nu sker påverkar verksamheten i våra förbund är ett faktum.

Förbundet Unga Rörelsehindrade är ett tydligt exempel, där delar av personalen nekas att få eller helt har förlorat sin rätt till personlig assistans, vilket naturligtvis påverkar förbundets verksamhet på riksnivå. Kansliet i nuläget är underbemannat och personal tvingas arbeta på distans.

Vi får allt svårare att samverka med varandra. Det är en skrämmande utveckling vi ser inom den politiska retoriken och synen på LSS och insatsen personlig assistans. Vi är övertygade att om det får fortsätta som det gör nu kommer det att få konsekvenser hos de flesta av funktionshinderrörelsens förbund.

Vem ska driva våra frågor om inte vi själva längre har möjligheten?

Ingen har bättre kunskap om våra frågor än vi själva. Om vi inte kan verka i och mellan våra förbund eller företräda oss själva står Sverige inför en demokratisk kris.

Vi vill fråga demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP): Hur ser man från regeringens håll rörande demokratin på konsekvenserna av neddragningar i LSS och hur arbetar regeringen med att få bort dessa? Vill regeringen verkligen att Sverige tar detta gigantiska kliv bakåt?

Vi kräver:

● Återupprätta LSS intentioner. Lagen var en epokgörande frihetsreform när den kom. Nu har den urholkats.

● Beakta de konsekvenser som neddragningar i insatsen hittills bidragit till och ta dessa på allvar.

● Ändra direktiven till den utredning om LSS som just nu arbetar på regeringens uppdrag. Bort med det ensidiga fokuset på att spara pengar och in med ett kvalitetsperspektiv.

Björn Häll Kellerman, ordförande, Förbundet Unga Rörelsehindrade
Nora Eklöv, generalsekreterare, Förbundet Unga Rörelsehindrade
Rasmus Isaksson, ordförande, DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder
Lars Hagström, ordförande, Förbundet FöR Delaktighet och Jämlikhet
Amanda Lindberg, ordförande, Förbundet Sveriges Dövblinda, FSDB
Stig Nyman, ordförande, Handikappförbunden
Maria Lundqvist Brömster, ordförande, Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft
Vilhelm Ekensteen, ordförande, Intressegruppen för Assistansberättigade, IfA
Maria Johansson, ordförande, Lika Unika
Lise Lidbäck, ordförande, Neuroförbundet
Marina Carlsson, ordförande, Personskadeförbundet RTP
Thomas Jansson, ordförande, Riksförbundet FUB
Maria Persdotter, ordförande, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, RBU
Elisabeth Wallenius, ordförande, Riksförbundet Sällsynta diagnoser
Madeleine Beermann, ordförande, Riksorganisationen Unga Reumatiker
Linus Forsberg, ordförande, Riksorganisationen Unga med Synnedsättning, US
Laith Foad Fathulla, ordförande, Sveriges Dövas Ungdomsförbund, SDUF

27 mars 2017

Information på andra webbplatser