Sedan reformeringen av Arbetsförmedlingen startade har vi mest sett försämringar. När regeringens promemoria om reformeringen kom fanns förhoppningar om att frågetecken skulle rätas ut. ”Men promemorian tar inte sikte på de som står längst bort från arbetsmarknaden. Vi behöver svar på hur regeringen tänker sig att personer med funktionsnedsättning ska få det stöd som de behöver”, kommenterar Elisabeth Wallenius, ordförande Funktionsrätt Sverige, som i dagarna lämnat remissvar över promemorian.
Från våra medlemsförbund men också från andra får vi höra hur reformeringen påverkat personer med funktionsnedsättning som behöver stöd för att komma ut i arbete. Enkelt uttryckt – det har blivit svårare att få stöd. Den nödvändiga specialistkompetensen har minskat, ledtiderna har blivit längre, arbetssökande har lämnats utan stöd när de fysiska kontoren har stängts ned, arbetsintegrerande sociala företag som erbjuder ovärderlig verksamhet för långtidsarbetslösa har tvingats lägga ned på grund av för få uppdrag.
”Vi behöver lösningar på befintliga problem. De finns inte i promemorian, som också hade behövt innehålla en analys av utvecklingen på svensk arbetsmarknad med en förklaring till att långtidsarbetslösheten växer och dröjer sig kvar hos vissa grupper. Så att det som görs också leder till minskad långtidsarbetslöshet”, fortsätter Elisabeth Wallenius.
Enligt Arbetsförmedlingen var cirka 40 000 personer med funktionsnedsättning långtidsarbetslösa i juli i år. Men vi har skäl att tro att många som befinner sig i långtidsarbetslösheten har odiagnostiserade svårigheter, även bland utrikesfödda. Trots det uppmärksammas inte denna grupp tillräckligt varken i promemorian eller i samtal om hur långtidsarbetslösheten ska stävjas. I stället stannar fokus på de som står närmare arbetsmarknaden. Men det räcker inte.
”Vill politikerna minska långtidsarbetslösheten måste funktionsrättsperspektivet på allvar lyftas in i reformarbetet. Politiken måste lyssna på funktionsrättsrörelsen och ta till sig av vår erfarenhet och kunskap. Mer specialistkompetens och supported employment behövs liksom förstärkt arbetsträning, långvarigt stöd, handledning till arbetsplatserna och personella resurser. Idag hinner personalen inte med. Arbetsförmedlingen behöver nya verktyg, därför måste de arbetsmarknadspolitiska stöden ses över”, säger Elisabeth Wallenius.
Vilka stöd som finns att tillgå för individ och arbetsplats kan vara helt avgörande för möjligheterna till ett fungerande arbete, men våra arbetsplatser behöver också öppnas upp för fler. Universell utformning av arbetsplatser är en åtgärd som också behöver satsas på.
”Funktionhindersperspektivet och universell utformning måste i större utsträckning inkluderas i det systematiska arbetsmiljöarbetet, så att människor inte stängs ute i onödan. Samtalet om hur långtidsarbetslösheten ska minska måste innehålla även det perspektivet. Arbetsgivare behöver kompetens, och den finns om samhället jobbar på i rätt riktning, avslutar Elisabeth Wallenius.
Funktionsrätt Sveriges remissvar.
Ds 2021:27 Vissa lagförslag med anledning av en reformerad arbetsmarknadspolitisk verksamhet