Myndigheterna urholkar och trotsar LSS-lagen

För tjugo år sedan beslutade riksdagen om LSS, Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade. Lagen skulle ge personer med funktionsnedsättningar möjlighet att leva som andra, bland annat genom personlig assistans. Kampen för rättigheterna hade pågått länge och förväntningarna var stora. Men i dag tillämpas lagen alltmer restriktivt. Rapporten ”LSS – målsättningen som försvann” av Lennart Erlandsson, universitetslektor i juridik, bekräftar att många kommuner, Försäkringskassan och även förvaltningsdomstolar ibland tolkar och tillämpar LSS på ett sätt som strider mot intentionerna.

Strider mot lagens målsättning
Studier visar att handlingsutrymmet som finns i tillämpningen av lagen hanteras olika av olika myndigheter. Dessutom visar Erlandsson att styrdokument hos kommuner och Försäkringskassan kan strida både mot lagens målsättning och offentligrättsliga principer. Ett exempel är kommunala riktlinjer om att beslut om en insats ska omprövas regelbundet. Det strider mot principen att den som fått ett visst positivt besked ska vara säker på att det inte helt plötsligt ändras. Trots det har många personer som har personlig assistans fått sina assistanstimmar reducerade, eller till och med borttagna, utan att behovet av insatsen förändrats. Det strider mot lagens målsättning, mot offentligrättsliga principer och också mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Försäkringskassan ger ut föreskrifter och allmänna råd, kompletterat med detaljerade vägledningsdokument och metodstöd. Dessa är starkt styrande för myndighetens handläggare. Därför är det allvarligt att de innehåller generaliserande tolkningar av domar som kan leda till missuppfattningar, till exempel att personer med grava synnedsättningar inte tillhör målgruppen som omfattas av LSS.

Gör egna bedömningar
Försäkringskassan gör också egna bedömningar om personer som söker assistansersättning tillhör någon av lagens personkretsar, även om det redan gjorts av kommunen. Förfarandet strider mot den offentligrättsliga principen att ett beslut som fattats hos en myndighet också ska ligga till grund för ett senare avgörande av annan myndighet.

Utredningar på Försäkringskassan görs enligt en mall med uppgifter om personens situation. Vi har tagit del av utredningar där mallen inte anpassats individuellt. Oavsett om det är uppenbart att personen behöver personlig assistans dygnet runt eller om behoven är mer svårbedömda, ställs samma integritetsnära frågor på detaljnivå, till exempel kring hjälp med hygien. Behovsbedömningen görs sedan enligt en norm där tidsåtgång för varje moment personen behöver hjälp med, beräknas i hundradelstimmar.

Även förvaltningsdomstolarnas hantering är problematisk. I en uppmärksammad dom från 2008 om tolkningen av grundläggande behov (LSS § 9a) har lägre instans hänvisat till Försäkringskassans riktlinjer. Trots att dessa saknar status som rättskälla. Domstolarna begär nästan aldrig in kompletterande material, trots att underlagen kan vara bristfälliga.

Urholkas sakta med säkert
De brister som finns i tillämpningen innebär att lagens ursprungliga intentioner sakta men säkert urholkas. Det borde vara en självklarhet att om LSS ska begränsas ska det ske genom beslut i riksdagen – inte smygvägen genom myndighetsbeslut. Handläggare i kommuner och på Försäkringskassa måste ges de förutsättningar som krävs för att göra utredningar och individuella bedömningar på professionell grund. Det är dags att återupprätta LSS och dess ursprungliga intentioner. Och det är hög tid att Sverige lever upp till FN:s konventioner om mänskliga rättigheter för oss alla.

Ingrid Burman

ordförande Handikappförbunden

Heike Erkers

ordförande Akademikerförbundet SSR

Thomas Hammarberg

före detta kommissionär för mänskliga rättigheter