Debatt: Sluta snacka – bara höj assistansersättningen
Ekvationen går inte ihop
Vi skriver debatt i Aftonbladet tillsammans med ett antal andra undertecknare:
Personlig assistans är frihet i praktiken. Den gör det möjligt att själv välja hur man vill bo, arbeta, studera, vara förälder, engagera sig i samhället och leva ett liv på egna villkor. Men en frihetsreform överlever inte på högtidstal och goda intentioner. Den kräver finansiering.
Vårt krav till kommande regering är tydligt: höj assistansersättningen till 400 kronor per timme och värdesäkra ersättningen genom att koppla den till ett löneindex.
Det är inte längre möjligt att skjuta frågan framför sig. Assistansersättningen har urholkats under lång tid. Kostnaderna för att ge assistans, framför allt när det gäller löner till assistenterna, har stigit kraftigt. Ersättningen har inte hängt med.
År efter år har glappet vuxit mellan det ansvar som läggs på assistansanordnare och de resurser som staten avsätter för att uppdraget ska kunna genomföras. Det är det växande glappet som uppropet Rimliga villkor handlar om.
Idag uppgår assistansersättningen till 347.70 kronor per timme. Den ska räcka till löner, arbetsgivaravgifter, rekrytering, introduktion, schemaläggning, arbetsledning, att anskaffa vikarier vid sjukdom och frånvaro, arbetsmiljöarbete och kompetensutveckling. Den ska också skapa förutsättningar för kontinuitet i en insats där förtroende, kunskap och trygghet är helt avgörande för de assistansberättigade.
Som situationen är nu går ekvationen inte ihop. Anordnare tvingas pressa sådant som inte borde vara förhandlingsbart: tid för introduktion, fortbildning, arbetsmiljöinsatser och marginaler för att hantera sjukdom eller plötsliga förändringar. Seriösa aktörer får allt svårare att överleva.
I slutänden drabbas alltid de människor som behöver personlig assistans. Valfriheten och kontinuiteten hotas när det blir svårare att rekrytera och behålla kompetenta assistenter.
Det drabbar också de som arbetar som personliga assistenter. I ett yrke med stort ansvar, i nära relation med den som behöver assistansen, är kunskap, omdöme och respekt helt avgörande. De personliga assistenterna förtjänar, precis som andra på svensk arbetsmarknad, rimliga löner, trygga anställningar och god arbetsmiljö.
Men det är inte bara en fråga för dem som använder eller arbetar inom personlig assistans. Den engagerar det svenska folket. I en undersökning från Verian, genomförd på uppdrag av Fremia och Riksföreningen JAG, säger nio av tio svenskar att de ser personlig assistans som viktig för att människor med funktionsnedsättning ska kunna leva självständigt.
Var femte svensk har någon i sin närhet som behöver personlig assistans
Undersökningen visar vidare att frågan berör långt fler än dem som direkt använder insatsen: var femte svensk har någon i sin närhet som behöver personlig assistans. Drygt hälften har själva arbetat som, eller känner någon som arbetar som, personlig assistent.
400 kronor per timme är inte ett överkrav. Det är lägstanivån för att återställa rimliga förutsättningar efter år av urholkning. Därefter måste ersättningen indexeras, så att samma problem inte upprepas. En ersättning som faktiskt täcker kostnaderna ger arbetsgivare möjlighet att vara ansvarstagande, investera i kvalitet och kompetens samt värna den enskildes möjlighet att styra sin assistans.
Partierna kan inte längre nöja sig med att säga att personlig assistans är viktig. Den kommande budgetpropositionen blir helt avgörande för assistansens framtid. Nu måste politiken visa handlingskraft.
Vårt budskap till de partier som nu förhandlar om regeringsmakten och en gemensam budget: Glöm inte era löften om en kraftig förstärkning av den personliga assistansen.
Det är dags för rimliga villkor. För assistansanvändare, personliga assistenter och seriösa anordnare.
Bengt Westerberg, socialminister 1991–94 och ansvarig för assistansens införande
Sophie Karlsson, ordförande Intressegruppen för Assistansberättigade
Rickard Olsson, tv-programledare
Bianca Kronlöf, skådespelare
David Lega, tidigare Europaparlamentariker
Anna Holmlund, tidigare skicrossåkare och OS-medaljör
Henrik Petrén, branschexpert personlig assistans Fremia
Anna Söderberg, ordförande Riksföreningen JAG genom god man Åsa Emtelin
Jonas Franksson, ordförande STIL – Stiftarna av Independent Living i Sverige
Eva Helmersson, förbundsordförande Neuroförbundet
Johan Klinthammar, intressepolitisk talesperson RBU
Anna Bergholtz, journalist
Krister Maltby, personlig assistent
Jamie Bolling, ordförande Independent Living Institute
Nicklas Mårtensson, ordförande Funktionsrätt Sverige
Camilla Rosenberg, förbundsordförande Autism Sverige
Anders Westgerd, vd GIL – Göteborgskooperativet för Independent Living
Göran Fagerblom, personlig assistent
Nina Muhonen, assistansberättigad och arbetsgivare
Anders Lago, förbundsordförande FUB
Tord Hermansson, ordförande Svenska Downföreningen
Johan Lidén, personlig assistent