Seminarium i Almedalen: Är Sverige en skamfläck i Norden?

Rättigheterna för personer med funktionsnedsättning står stilla eller backar på flera områden, medan konventionen blir lag i flera andra nordiska länder. Håller Sverige på att bli en skamfläck i Norden?

Frågan ställdes Funktionsrätt Sveriges torsdagen arrangerade ett seminarium på Civilsamhällesarenan under Almedalen. Samtalet leddes av Funktionsrätt Sveriges ordförande Nicklas Mårtensson.

Utgångspunkten för samtalet var tydlig: Sverige har ratificerat FN:s funktionsrättskonvention, men rättigheterna får fortfarande inte fullt genomslag i lagstiftning, myndighetsutövning och domstolar. Samtidigt har Norge fattat beslut om att göra konventionen till lag.

– Jag anser att konventionen bör bli lag även i Sverige. Vi har ratificerat den, men den tillämpas inte trots att den är bindande. Svenska domstolar använder den inte i tillräcklig grad och ombud åberopar den sällan, sade diskrimineringsombudsmannen Lars Arrhenius.

Han uppmanade också Institutet för mänskliga rättigheter att formellt ställa sig bakom kravet på att inkorporera funktionsrättskonventionen i svensk lag.

Sverige har inte förstått konventionen

Fredrik Malmberg, direktör för Institutet för mänskliga rättigheter, berättade om FN:s senaste granskning av Sverige. Han menade att Sverige inte fullt ut har förstått vad konventionen kräver: från en medicinsk syn på funktionsnedsättning till ett rättighetsperspektiv.

Fredrik Malmberg betonade samtidigt att inkorporering inte ensamt löser problemen. Sverige behöver först göra en systematisk analys av hur svensk lagstiftning stämmer överens med konventionen – en genomlysning som inte har gjorts. Därefter krävs bland annat tydligare krav i lagstiftningsarbetet samt bättre kunskap och stöd till myndigheter och domstolar.

Hans slutsats var att Sverige, liksom i arbetet med barnkonventionen, behöver göra både och – se över lagstiftningen och inkorporera konventionen.

En rättighet måste vara utkrävbar

Hanna Gerdes, styrelseordförande för Civil Rights Defenders, lyfte den principiella frågan om rättigheters ställning.

– En rättighet måste vara utkrävbar. I dag behandlas det här alltför ofta som en fråga om politisk välvilja, sade hon.

Hon pekade på att Barnkonventionen började användas betydligt mer i domstolar efter att den blev svensk lag. Samtidigt saknar personer med funktionsnedsättning fortfarande samma skydd som andra grupper i hatbrottslagstiftningen, vilket både försvagar skyddet och riskerar att osynliggöra brott riktade mot gruppen.

Brutna löftet om assistansersättning

Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg varnade för att mänskliga rättigheter har fått en svagare ställning i samhällsdebatten. Han lyfte bland annat det brutna löftet om att indexera assistansersättningen och risken att tillgänglighet trängs undan när plan- och bygglagstiftningen förenklas.

– Det är a och o att det finns stödsystem som fungerar. I dag ser vi att det inte levererar, sade han.

Felicia Ferreira från tidningen Dagen betonade behovet av en bredare diskussion om människovärde och värdighet.

– Mediebranschen kan också bli bättre på att spegla förutsättningarna för människor med funktionsnedsättning, sade hon.

Handlar om politisk vilja

För Funktionsrätt Sverige är slutsatsen tydlig: rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska kunna utkrävas i lag, inte vara beroende av politisk välvilja. Ett första steg måste vara en utredning som identifierar var svensk lagstiftning brister i förhållande till funktionsrättskonventionen.

– Det behövs både en översyn av lagstiftningen och en inkorporering av konventionen. Och det måste vara tydligt att det handlar om mänskliga rättigheter – inte om att man ska vara lite snäll mot dig, sade Hanna Sejlitz, intressepolitisk utredare hos Funktionsrätt Sverige.

– Det handlar om politisk vilja. Vi måste gå ihop med civilsamhällets organisationer och trycka på ännu mer, sade Lars Arrhenius.