Idag har LSS-utredningen lämnat sitt betänkande. Precis som vi befarat innehåller förslaget förändringar, som innebär en grav nedmontering av LSS intentioner. ”Det handlar om förändringar vi aldrig kan acceptera, om ett kliv tillbaka till en tid då personer med stora funktionsnedsättningar saknade rätt att bestämma över sina egna liv”, säger Mikael Klein, intressepolitisk chef på Funktionsrätt Sverige i ett pressmeddelande. ”Vi står fast vid att förslaget hör hemma i papperskorgen.”
Som en av två experter från funktionsrättsrörelsen lämnade Funktionsrätt Sverige redan i november ett särskilt yttrande där vi säger att utredningens betänkande innebär så stora försämringar att det måste förkastas i sin helhet. En stor bredd av organisationer inom rörelsen står bakom yttrandet.
Förslagen innebär stora försämringar, främst inom insatsen personlig assistans; Antalet timmar som en person kan få assistansersättning decimeras genom en schablon på 15 timmar i veckan, barn under 16 år kommer inte längre att ha rätt till personlig assistans som ersätts med en annan oprövad stödinsats och många personer med behov som inte är praktiska kommer att förlora sin personliga assistans. Sammantaget blir konsekvenserna att personer riskerar att tvingas flytta från sina hem, barn från sina familjer och att många personer med stora intellektuella funktionsnedsättningar förlorar möjligheten att leva som andra.
”Det centrala i vår kritik är att förslagen slår mot LSS grundläggande principer om självbestämmande, goda levnadsvillkor och att kunna leva som andra. Därmed strider förslagen mot mänskliga rättigheter och mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning”, fortsätter Mikael Klein. ”Den alarmerande utveckling vi sett under senare år – där mänskliga rättigheter och individers självbestämmande får stå tillbaka för kostnadskalkyler och kollektiva lösningar – kommer med utredningens förslag snarare förstärkas än bromsas.”
Det är nästan på dagen tio år sedan FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning började gälla i Sverige. Det innebär att den svenska staten har ett folkrättsligt åtagande att säkerställa dess rättigheter. Med det följer en rad skyldigheter, bland annat att inte begränsa eller försvaga redan givna rättigheter, som insatser enligt LSS.
”Den aktuella tillämpningen av LSS har inneburit att lagens tio insatser urholkats. Och LSS-utredningens fokus har inte legat på att återställa lagens intentioner utan på kostnadsbesparingar. Dagens rättstillämpning följer inte lagens ursprungliga intentioner och ansvaret vilar nu tungt på en tillträdande regering att börja återställa LSS så att människor får det stöd de har rätt till, avslutar Mikael Klein.”